Saturday, August 19, 2006

Conversio

Jag har, som tidigara antytt, ChW (min egen darlin' companion) här på s.k slav-besök, vilket innebär att hon bär och kånkar saker och hjälper mig med diverse mer eller mindre genomtänkta projekt i den nya, fina våningen.
Det som dominerat de senaste två dagarna är målandet av mina köksstolar, och nyansen blir bara inte rätt,
(A snippet:
SDIL: (hysteriskt)Morotsfärgade, de är morotsfärgade! De blir bara mer och mer orangea.
ChW: (Sansat och lugnande) Nejdå, titta där på den som inte är under lampan, den ser ju faktiskt röd ut.
SDIL: (snyftande)De kanske mörknar när färgen torkar...
ChW: (tryggt och förtroendeingivande) Absolut. )

Nåväl, vi lämnade färghelvetet ett tag, (jag har färg på ben, armar, i håret och på fötter) och ChW lämnade även mig framför datorn ett tag i hopp om att jag skulle sansa mig en smula i nyans-frågan, innan hon stack han jag dock visa henne vad jag hittat om ryska Catullus-översättningar (det skulle kunna bli ett ytterst tjusigt samarbete), och passande nog hade SvD en Understreckare idag om just översättning:

"När man ställs inför problemet med att översätta en text, kan man ta hjälp av en mängd tekniker, exempelvis perifraser för att förklara sociokulturella egenheter eller betydelsemässiga förenklingar. Men trots alla medel som står översättaren till buds, ställs sedan sekler tillbaka ändå frågan om man över huvud taget kan översätta en text eller om det är så, att varje språk uttrycker världen på sitt eget sätt, och att själva språkets utformning ger en specifik världsuppfattning? Vidare, om man inte kan översätta en ordinär text, hur ska då en litterär text översättas? I vanliga fall ligger betoningen på själva innehållet; en litterär text lyder under en estetisk intention för vilken språkdräkten är väsentlig i sig och inte endast fungerar som ett kommunikativt medium.
Det förefaller uppenbart att den skönlitteräre översättaren, förutom att i varje enskilt fall använda sig av lämplig översättningsteknik, också måste tillgripa en genomgående strategi, som bygger på en allmän uppfattning om texten i fråga
och om översättningens roll i förmedlingsprocessen. Det är denna strategi, dess möjligheter och begränsningar, som styr översättaren i många av sina val. Men trots att denna genomgående strategi är avgörande för översättningens slutliga utformning, finner vi i utgåvorna alltför sällan resonemang som tar upp tankar kring detta."

Kunde inte instämma mer. Jag brukar vara ytterst nyfiken på hur översättaren resonerat, och tycker det skulle i princip vara obligatoriskt med ett litet efterord där tankar och problem togs upp.
Översättning, eller tolkning, av en text är ett konstnärligt skapande och inte ett mekaniskt traderande arbete, samtidigt som det även är ett vetenskapligt verk.
En person vars arbetsprocess som jag definitivt skulle vilja veta mer är naturligtvis Björkeson. Jag vet att jag jämt tjatar om honom, men jisses amalia, karln har tagit sig an allt från Homeros till Baudelaire, och ständigt med utmärkta resultat. Hur gör han?

2 comments:

dunderklumpen said...

Ah, orange! Denna kung av färger, finns det någon vackrare färg? En sådan lyster, ett sådant liv!
Ingenting som är orangt kan vara dåligt.
Världens mest jovialiska folkslag, holländarna, som trots att de ständigt hotas att dränkas av Atlantens vattenmassor ändå alltid är lyckliga i sina tulpanfält, dansandes sina träskodanser, vad har de valt för nationalfärg?
Jo, Orange.
Den godaste frukten av de alla som man kan använda till allt, apelsinen, vad har den för färg?
Du gissade rätt, orange.
Televerket, den effektivaste och mest kundvänliga inrättningen som någonsin härskat denna planet, vilken färg hade de?
Orange!

Om det får dig att må bättre så har jag hört illvilliga rykten om att Ingvar Björkeson egentligen har outsourcat sitt arbete till en finlands-svensk sweatshop på Åland, och med "hört" menar jag "hittat på" ;).

Nä nu har jag förstört din blogg tillräckligt, jag antar att mina kommentarer snart kommer börja "försvinna" ;). Dags att ta sig ut i det hektiska nattlivet och svira sina lurviga.
Tack för boktipset förresten, jag lyckades hitta den på LundeQ, verkar bra än så länge :D.

SDIL said...

DEt är svårt att forsätta hata de vagt orangea stolarna efter denna hyllningsdikt (som synes sponsrad av såväl telia som hollänska turistbyrån, som Citrusodlarnas intresseorganisation), hursomhelst är de hyggligt effetktfulla i köket.

Aaaaa, inte säga så som om halvguden Björkeson!

Jag är lite kluven till Chabons bok, i stort är den bra, jag tycker dock den drar lite väl stora dramaturgiska växlar ibland, och man blir liksom matt. Dock älskar jag superhjälte-bitarna.

P.S Dina kommentarer är alltid välkomna, de muntrar upp ordentligt! D.S