umbra Creusae

Jag vill egentligen gå hem och sova bort min låga sinnestämning och förvirrade tillstånd, men det regnar kallt ute och jag har sandaler på mig, och bör sålunda vänta till dess det värsta slutat ösa.

Jag läser kurs och oroar mig över bristen på avhandling och spenderar alltför mycket tid i kafferummet, lyssnandes på diskussionerna om Sjostakovitj, som precis fyllt hundra år. (Känner ni nu er ruskigt lockade av den glamorösa doktorandbanan har fakulteten utlyst utbildningsbidrag i grekiska alt. latin, dödlinjen är visserligen imorgon, men faxa in i natt och komplettera i efterhand om du verkligen är lockad. Tänk, man kan få spendera timtal med en klurig SDIL, som automatiskt kommer utvälja dig till sin nya bästa vän. Om ni kan, dvs har en ansökan klar i lådan, sök bara för att visa att det finns söktryck och intresserade, så än mer pengar ges till latinet i framtiden)

Jag tror vidare inte att jag nämnt denna Understreckare om Anders Cullheds bok Kreousas skugga.(En av många många favoritpassager i Aeniden för mig, vill minnas att då jag tentade andra boken, fick jag en s.k ad libitum-munta, jag fick själv välja ett stycke att översätta och redovisa, och jag valde just detta):

"Anders Cullheds magistrala bok Kreousas skugga. Fiktionsteoretiska nedslag i senantikens latinska litteratur (Symposion, 842 s) behandlar en tid när fiktionslitteraturen hade det särskilt svårt, perioden kring 300-talet e Kr då kristendomen småningom erövrade Europa och trängde ut det antika kulturarvet. Senantiken är, tillsammans med större delen av medeltiden, frånvarande i den allmänna
uppfattning av litteraturens historia som råder i dag. Vanligt är väl till exempel att man i den lika snabba som rudimentära litteraturhistorieundervisningen vid universiteten i dag tar ett raskt kliv från Ovidius till Dante utan att spilla många ord på de dryga 1 200 år som ligger emellan dem. [Ack ja]
...
"Men faktum är att den period som behandlas inte har producerat mer än två verk som kan betraktas som i någon mån levande klassiker, Augustinus "Bekännelser" och Boethius "Filosofins tröst". Därför kan mycket av det som behandlas kännas lite avlägset. "Kreousas skugga" är inte en bok som får en att rusa iväg till biblioteket, brinnande av iver att själv bekanta sig med Fulgentius och Prudentius och de andra. Däremot fyller den en historisk och teoretisk lucka och får en att förstå sammanhang och förbindelser som har spelat en stor roll för att sådana verk som vi verkligen vill läsa ser ut som de gör."
...
"Den hetta med vilken Augustinus och de andra senantika kulturradikalerna, som Cullhed kallar dem, angriper fiktionen, beror på att detta var den tid då kristendomens slutstrid med det antika arvet ägde rum. Kritikerna hade vuxit upp i ett utbildningssystem som helt byggde på klassikerna och
retoriken, och Cullhed visar med många exempel hur Augustinus, Hieronymus, Paulinus och de andra skrev sina litteratur- och retorikfientliga inlägg i en form och på ett språk som var helt präglat av den tradition de med sådan hetta vände sig emot."

Har gripits av ett enormt habegär.