Saturday, September 09, 2006

verba

Ha, iuvenes, om bara några timmar sitter jag på planet till broderlandet i väster, med noggrant rensad handväska och massvis av Juvenalis och Persius (en del av litteraturen till nästa kurs)i bagaget.

Då jag bläddrade i Juvenalis och betänkte det emellanåt en smula grova språket, kom jag att tänka på den oro jag nyligen hade då jag försökte skriva om Catullus, och den geniala lösning jag gavs på det dilemmat.

Jag hade nämligen funderat en hel del på hur pass ful man får vara i en (kvasi-)akademisk uppsats, ska man i möjligaste mån försöka bevara den obscena stilnivån eller ska man ta sin tillflykt till förmildrande omskrivningar och diskreta små streck (f-tt-, r-vk--ll-r-, osv)? Trogna läsare vet hur mycket jag irriterar mig på Fordyce frökenaktiga, censurerande kommentar och det förra sekelskiftets översättningar blygsel och skam, uttryckt i just streckande och lacunae.
Visserligen är jag i grund och botten ruskigt pryd, jag ogillar fula ord, men det var knappast det som oroade mig, jag kunde ju alltid fälla ner blicken och rodna klädsamt då jag nyttjade vulgäriteterna, utan snarare en vilja att vara korrekt och inte stöta sig med någon genom att traska utanför etablerad akademisk kutym.

Jag diskuterade saken med min rumskamrat, visserligen en grek, men ändå klok och insiktsfull, och det var han som kapade den gordiska knuten. Han påminde sig att Svenbro nyttjat i alla fall ett av de ord som jag tvivlade över i essäsamlingen Myrstigar, och menade att om det var gott nog åt den store Svenbro, dög det mig för mig med.

Jag hade även ett svagt minne av det, hade turligt nog ett ex till handa och visst, mitt i alla vackra resonemang och logiska utläggningar finnes plötsligt ett "rövknullar", och frågan var utan problem löst. (Små graverade silverarmband med inskriptionen WWSD (What would Svenbro do?) borde delas ut till alla klassiskt skolade skribenter.)

Sålunda kunde jag ange irrumator i rätt stilnivå, nästa stötesten var cinaedus, som ju alla vet är den undergivna parten i en manlig homosexuell relation, men jag hade länge ett totalt hjärnsläpp hur att återge det, då det plötsligt slog mig som en blixt från klar himmel; "stjärtgosse"! Aldrig har väl det invektivet gjort någon så lycklig!

3 comments:

ChW said...

Jag kan intyga SDILs glädje vid upptäckten av det ordet. Men ni anar inte vad förvirrande det är att plötsligt höra ett lyckligt "stjärtgosse!" hojtat i telefonluren utan att vara insatt i den föregående problematiken. Det livar dock upp ens dag.

Lycklig resa.

dunderklumpen said...

Bon Voyage.

Kul att äntligen få se den riktiga betydelsen av Culpa också.
"mea culpa,
mea culpa,
mea maxima culpa"
kommer aldrig få riktigt samma innebörd för mig igen iallafall.

Malte said...

Jag kom också fram till stjärtgosse för cinaedus när jag roade mig med att göra ett par hobbyöversättningar av Martialis (efter att jag blev missnöjd med alldeles för eufemistiska tolkningar i en bok jag skulle recensera) för några år sedan. Minns att jag blev nöjd jag med. (För övrigt är jag usel på latin, men just den där sortens glosor lyckas man alltid komma ihåg på något sätt ändå...)