Foetor

Förmiddagar är för närvarande förlorade för mig, då jag liksom inte kan komma upp ur sängen, jag skyller på de sista resterna av jetlag, men det gör en något mindre effektiv, det ska erkännas.
Dock, vore jag icke så seg på morgonen skulle jag inte kunna bjuda er på dagens kändisspotting, en svartklädd Dick Harrison i sällskap med en parant dam skrudad i samma färg, mellan Artisten och konstmuséet. (Jag bar på 3 klirrande systemetkassar, så jag kastade mig icke fram för att skaka gigantens hand)

Annars sitter jag och läser Juvenalis och har återigen en sådandär präktig och censurerande kommetar i min hand, utgiven 1955 av en viss J.D Duff som prytt konstaterar på försättsbladet att:

"The Second and the Ninth Satires, some paragraphs of the sixth, and a few lines in other Satires, are not included in this Edition."

Den andra satiren, som jag nu, så när på Duffs inrådan, tänker spendera eftermiddagen med, får i Ellenbergers översättning titeln 'Adelns sedefördärv', och ska enligt hans ingress handla om 'passiva, penetrerade homosexuella män'. Kunde inte sagt det bättre själv!
Den nionde har likaså mindre konventionella sexuella skeenden, och den sjätte som är delvis censurerad, skulle säkert Duff vilja ta bort helt, men det är dessvärre en av Juvenalis mest kända dikter; 'Matronornas sedefördärv'. Kvinnsen kissar på altare och bär sig åt.
Slutligen, denna lilla tyginbundna volym stinker verkligen, jag brukar älska lukten av gamla böcker, men denna har en slags otrevlig gödseldoft i kombination med torkat lim. En underlig kemisk reaktion av gamla papperskemikalier och censurlusta?