lupus ultro fugiat oves

Jag hinner ingenting, jag hinner inte med de frågor jag får in, jag hinner inte tänka kreativt, jag hinner definitivt inte med ngn avhandling, utan all min tid går till möten (som jag iofs får förlängning för) samt att bråka med folk om flyttandet av min tjänst. (Jag är ju så naiv att jag tror att om man kommit överens om ngt så gäller det, så funkar tydligen inte världen, och sålunda är det tur att jag sparar mail jag får och kan oftast visa på den tidigare överenskommelsen, vilket inte alltid hjälper, och jag börjar faktiskt utveckla en viss paranoia. Sorry, end of rant, men jisses amalia, vad frustrerad jag är.)
Dock, ngra tips:

- För den speciella subkulturen "Dyrkan av Sture Linnér" (vi borde ha en facebook-grupp), finns en riktig gobit, nämligen P3 Dokumentärs program om Kongokrisen. Han berättar om FN i Kongo och Dag Hammarskjöld. (P3 dokumentärerna är emellanåt så fruktansvärt bra, såsom denna om Kongo, och den om Bulltofta-kapningen är helt lysande, ngt av det bästa jag hört i radioväg.) Ni hittar dem på nätet.

- Jag kanske inte ska klaga så mkt över min situation som doktorand, jag har iaf inte tagit livet av David Halberstam. Det ser i sanning inte bra ut på CVn. (På tal om CV, var det ingen på KI som undrade vad han gjort de senaste 6 åren? Och, om man inte redan innan hade ganska lågt förtroende för intervju-förfarandet, måtte det nu vara totalt borta.)

- Dagens snackis i lunchrummet var utan tvivel upptäckten av Lupercal, "an underground grotto believed to have been revered by ancient Romans as the place where a wolf nursed the city's legendary founder Romulus and his twin brother Remus". Det stöttes och blöttes, och man fick en del random fakta om den italienske arkeologi-professorn som uttalade sig (gräver i trenchcoat (passande), en äkta conte, delägare i mejeri.) Nyheten kom dock redan i januari.

- Slutreplik i litt.vet. debatten i DN, och som alltid finns det intressant stoff även för andra humanister:

"En annan huvudfråga gäller ämnets roll och funktion i dagens samhälle. Litteraturvetarna har inte förmått - eller velat - synliggöra nyttan av sin forskning. Som Högskoleverket skriver i sin utvärdering 2006 finns det hos litteraturvetarna "en betydande beröringsångest i förhållande till allt nyttotänkande". Många odlar en slags katakombnostalgi. Man ser ämnet som en exklusiv subkultur, där litteraturforskaren fungerar som en outsider nära besläktad med det romantiska diktargeniet."