Friday, January 25, 2008

laus commentatorum

Det är doktorspromovering i Uppsala idag, och detta märks så tydligt här på inst:en då herrarna paraderar runt i frackar med svarta västar (ofrivillig komik då de måste flärpa den kluvna stjärten för att så sig ner i kontorstolen) och förmiddagens handledning till stor del ägnades åt att beundra kära hndledarens tjusiga klänning. De öronbedövande salutskotten hördes vid lunchtid (the bane av åtskilliga hundägare) och akademin känner sig idag viktig.

Jag har varken tid eller ork att göra ett inlägg, utan förlitar mig istället på de fantastiska kommentatorer som jag har glädjen att emellanåt besökas av, och citerar ngra highlights:

Först och främst, i mitt diskuterande av Winckelmann-UnderStreckaren, fick Hippolytos (tror jag skrev b-uppsats i franska om Fedra) ett närapå förtjusande utbrott som bör läsas i sin helhet. A sample:

"Att han inte lyckas uppfatta att gruppen åtminstone återger en scen i en tragedi skriven mer än 400 före mästarens verk, kan man väl förlåta, men att han inte tycks kunna urskilja att grekisk kultur är äldre än romersk, måste väl ändå ses som inabsolvendum."

Och vad det gäller di plågade grodorna ger en anonym svaret på var dessa hittas, nämligen i Plinius d.ä. Den anonyma förmågan nämner även Batrachomyomachia, där visserligen inga gossar plågar.

Har dock ännu inte lokaliserat gossarna och pojkarna i jätttearbetet Naturalis historiae, ty arbetet håller mig hyggligt upptagen, men kan iaf säga er att det finns väldigt mycket grodor i Plinius. Ett exempel (som inte har med gossarna att göra) och ett användbart knep:

xxxii.49

Democritus quidem tradit, si quis extrahat ranae viventi linguam, nulla alia corporis parte adhaerente, ipsaque dimissa in aquam inponat supra cordis palpitationem mulieri dormienti, quaecumque interrogaverit, vera responsuram.

(ungefär: Demokritos säger oss förvisso att om man tar ut tungaen från en levande groda, och ingen annan del av kroppen följer med, och sedan denna släpps fri i vatten, lägger tungan på en sovande kvinnas bröst (över hjärtats slag), kommer hon svara sant på vadän man frågar)

Och chall, jag har för mig att det är p.g.a vätan som de kallas så.
Gabrielle, säg till om du vill ha fler sånger!

5 comments:

chall said...

hihi,tack! Och promovering är roliga saker. Jag hoppas att jag får gå på min när jag kommer tillbaka till Sverige... längtar efter en fin lagerkrans på lockarna :)

Gabrielle said...

Jag vill väldigt gärna ha fler sånger!

Anonymous said...

Citatet finns inte i Vilborg. Slår man upp "groda" i registret hänvisas man enbart till ordspråket "Quisquis amat ranam, ranam putat esse Dianam" (den som älskar en groda tycker grodan ser ut som Diana) och det är ju iofs också ganska välfunnet.

Hippolytos said...

Åhå, Fedra valdes! En laedatus laudatusque adorans Dianam - och således pälsjägare - får väl därmed tacka sin beskyddarinna att denne (sic) aldrig skrev något återvinnande och valbart om Medea.

Annars undrar Artemis' trogne om han är ensam om att grubbla över varför Plinius inte skrev responsurae om han menade att kvinnan skulle kunna fås att tala sanning med något som helst medel. (- Quelle folie!)
Som det nu står läser ju vän av ordning - och vilken latinist är inte en sådan? - som om det som ska respondere är tungan, hjärtats slag eller t o m vattnet, vilka ju alla står i bättre - eller ö h t - kongruens med responsuram.

Eller ställs med sådant grubbel för höga krav på stringens hos ett språk med sin blomstring under vår tideräkning?

SDIL said...

Chall- de som hade varit där i fredags var mkt nöjda!

Gab-kommer!

Anon-Tack! Jag ska jaga vidare när jag får tid.

Hipp- Jag antar att Plinius d.ä. låter kvinnan lyda under 'interrogare', i vilken konstruktion den utfrågade är i ack. Om det sista kommatecknet saknades skulle nog den satslösningen bli tydligare.