Friday, August 01, 2008

epistolium

Jag skulle vilja göra ungefär tusen inlägg dagligen som blott skulle bestå av den enda raden "det är varmt" med en varierande mängd a:n, dels för variation, dels för att antyda frustration och hetta, men besparar er det, och bjuder istället på något på närapå samma nivå.

Jag har svårt att jobbba dessa dagar, då mitt kontor vetter mot solen och ventilationen inte är på topp, och dessutom hela den där "synd-om-mig"-känslan, samt det faktum att det oftast är spökstadsöde här på institutionen, allt detta sammandaget bäddar för mycet dagdrömmeri och en del andra mer underlig prokrastinernade aktiviteter.

Någon enstaka kanske minns ett inlägg jag gjorde i april om ett i mitt tycke grovt översättningsfel i den senaste översättningen av Historia Augusta, av förlaget kallad Kejsarhistorier. Jag beslöt mig till slut i mitt överhettade tillstånd och allmäna livsleda att skriva till Wahlström & Widstrand med någon slags naiv förhoppning om att de skulle bli bekymrade över detta.

Följande missiv, en något mer artig variant av inlägget i april, sändes:

Hej!
Jag skriver till er allmänna mailadress då jag inte riktigt vet vem jag ska
kontakta om detta.
Det är nämligen så att jag nyligen bläddrade i er utgåva av Kejsarhistorier,
och vid ett snabbt ögonkast i Hadrianusbiografin fastnade vid följande,
stycke 16 (s 48 i min utgåva):

"Han älskade för övrigt att uttrycka sig i ålderdomlig stil och deltog med
sina tal i lärda meningsutbyten. Han föredrog för övrigt Cicero framför
Cato, Vergilius framför Ennius, Caelius framför Sallustius, och med samma
överlägsenhet gav han sina omdömen om Homeros och Platon."

Här hajade jag verkligen till, då var latinstudent vet att Cato är mer
arkaisk än Cicero, Ennius mer än Vergilius osv, men tänkte att ett så stort
misstag inte kunnat glida igenom i översättningen, och vände mig till den
latinska texten som i samtliga utgåvor lyder:


Ciceroni Catonem, Vergilio Ennium, Sallustio Caelium praetulit

Om jag inte misstar mig, så är konstruktionen alqd alci rei praeferre, det
vill säga att man föredra det som står i ackusativ (dvs de författarnamn som
slutar på -m i meningen) framför det som står i dativ (som slutar på -o
eller -i i denna mening). Det ska alltså vara helt omvänt!

Kontexten borde ha avslöjat att översättningen inte riktigt stämde, då det i
raden innan talas om Hadrianus förkärlek för ålderdomlig stil, och då följer
det logiskt och den latinska texten att han skulle föredra den gammalmodige
Cato framför Cicero, den arkaiske Ennius framför Vergilius, och den
arkaiserande Sallustius framför Caelius. Jag antar att jag inte är den
första som noterat detta.

Kommentaren är inte så hjälpsam i och med att Cato identifieras med orden "Julius
Caesars motståndare", vilket gör det en smula förvirrat, då det antagligen
är Cato Censorius eller d.ä, bl.a känd såsom just retoriker (ni vet han med
Ceterum/praeterea censeo Carthaginem esse delendam, för övrigt anser jag att
Kartago bör förstöras), som åsyftas här, och ska liksom vara ställd i
kontrast till Cicero. (Idag finns bara fragment kvar av Cato d.ä.) Det ska
alltså verkligen inte vara Cato den yngre, barnbarnsbarn till den ovan
nämnde och Caesars samtide, som jämförs med Cicero.

Likaså i den vergilianska jämförelsen, där hans arkaiske motpart beskrivs "Ennius.skrev
tragedier som är bevarade i fragment", vilket han absolut gjorde, men inte
riktigt är poängen här. Gissningsvis åsyftas att här ställa Aeneiden i
jämförelse till Ennius episka verk, Annales, som med sitt mytologiska och
patriotiska innehåll just kan utgöra en motpart till Vergilius stora arbete.

Jag har inte tittat mer i boken, detta kan vara den enda blundern, men
föreslår ändå kanske att en genomgång av texten görs om en ny upplaga
planeras. Mina frågor är sålunda; har andra noterat detta, och planeras det
en reviderad upplaga?

Det kanske vore bra att lägga ut en errata på er hemsida vad det gäller
detta stycke ovan, det är tråkigt om man inte kan lita på översättningen.

Vänligen,
...


Nu är det väldigt olyckligt och betydligt mindre roligt att jag inte får återge de svar jag fick, renhårig som jag är frågade jag nämligen (vilket vi kommer till) om jag fick citera verbatim, och sådant tillstånd gavs icke. Dock, det är inte förbjudet att återberätta vad som svarades!

Först fick jag svar att den redaktör som hade hand om boken i fråga var på semester och skulle återkomma, vilket denna person gjorde (nämner detta för att det ska bli tydligt att det inte var en stackars sommarvikarie som fick nöjet att svar på mina gnälliga epistlar). Då denne ordinarie återvänt fick jag ett mail vari det tackades tudenfaldt för mitt påpekande samt sades att ingen tidigare anmärkt på detta. Ett kort och koncist mail utan reflexioner om själva översättningen.

Jag var fortfarande för uttråkad för att arbeta och svarade sålunda:

Hej!
Tack för ditt svar (namnet är f.ö
[mitt namn hade stavats fel i svarsmailet, kanske på skoj!]), och jag undrar även om ni inte
borde lägga ut en errata-lista på er hemsida då det är ett ganska allvarligt
fel, det gör ju faktiskt texten obegriplig, och kommentaren hjälper inte
direkt.


Det felet som jag hittade var ju blott slumpmässigt, jag har inte på något
sätt lusläst boken, men då ett sådant som ovan uppenbarligen sluppit igenom
eventuell granskning, kanske det vore lämpligt för er att ytterligare
kontrollera översättningen, så att man verkligen kan lita på de tolkningar
av texter som ni publicerar.

Vänligen,

...

P.S Skulle jag kunna få tillåtelse att eventuellt publicera ditt svar i en
text
[tyckte text lät bättre än blogginlägg]om just översättningar? D.S

Aha! En publicerad text rörde upp något i botten av redaktörens själ, och jag fick snabbt frågan om var texten skulle publiceras, samt svaret att de inte har en errata-lista på hemsidan. Jag skulle kunna säga något elakt här, men gör inte det.

Jag svarade, utan att nämna bloggen (tycker det faktist fortfarande att det är lite pinsamt med "bloggande"), utan nämnde framförallt den föreläsning som jag börjat skissa på till en eventuell nästa Latinfestival, om nyttan och vådan av, samt kvalitén på (svenska) översättningar från klassiska språk:

Hejsan!

Jag vet inte riktigt än, det beror lite på vem som är intresserad. Det
skulle kunna bli en artikel eller kanske en föreläsning om kvalitén av
klassikeröversättningar och förlagens attityd till detsamma.

Det kanske vore läge med en errata-lista eller dylikt då texten, som sagt,
är mycket förvirrande i det nämnda stycket.

Tack för dina svar, och säg till om det är ok att jag citerar dig!

Vänligen,


Till detta fick jag ett korthugget svar om att min korrespondent inte önskade bli citerad.

Vad tjänar detta då till att lägga ut en korrespondens av detta slag, föruom att ge en gnutta legitimitet åt min lätt störda prokrastinering (ni borde se den brevväxling jag haft med wasaknäcke senaste veckorna, släng dig i väggen, Madame de Sévigné)?

Well, jag är mest förbluffad över att detta fel inte verkar bekymra mycket, och då jag absolut förstår varför en redaktör inte tänker ge sig in i en diskussion om översättningens eventuella brister, lojalitet mot översättaren är beundransvärt, är det lite tråkigt att en liknande omsorg inte ges till de s.k kunderna som faktiskt spenderat pengar på denna bok, i tron att den skulle ge en någorlunda korrekt (det kan ju faktiskt inte bli perfekt) tolkning av originaltexten. Jag oroas även av att jag tydligen är den enda kverulanten som haft påpekanden.
Korrespondensen var dessutom smårolig i sitt originalskick, men blev än roligare då tillstånd att återge den andra partens mail förvägrades, något som säkert även det tyder på något, jag låter var och en tolka in det som de känner för.

Hur ska man nu gå vidare med detta, ska detta bli en serie (arg latinist skriver sura brev till förlag/företag (à la överskattade Letters from a Nut) ska jag ta denna fråga ett steg längre och kräva pengarna tillbaka? Eller ska jag bara göra en folkbildande insats, sätta mig ner och gå igenom boken och föreslå ett gäng förbättringar inför en hypotetisk ny upplaga?
Eller ska jag bara lämna detta Black Hole of Calcutta till kontor, packa badklädrena och dra annorstädes?

6 comments:

– – – said...

Ser fram emot brevserien från latinisten! Låter spännande...

Blev ju dessutom nyfiken på wasakorrespondensen. Enquiring minds and all that...

Anonymous said...

.. sätta mig ner och gå igenom boken och föreslå ...
Hardly your job!

Om förlaget fallerat i sin granskning, märkligt värre att även expert- recensenten (t.ex
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_31905.svd ) missar (?) errata av den här klassen. Borde väl verkligen tjäna läsaren/bokköparen !

We need you, we love you , "blåslampa" i sommarhettan!

Anonymous said...

Sorry, sista länkbiten uppslukad. Nytt försök. Startar nu efter www.

svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_31905.svd

Lovisa said...

Det hade onekligen varit en vacker protest om man kunde få så många som möjligt att reklamera sina ex av boken då den inte lever upp till de krav man har rätt att ställa på en översättning.

Men annars rekommenderar jag alltid ett bad som lösning på problemen.

Anonymous said...

Synnerligen oproffsigt bemötande, måste jag säga.

MEE said...

PK- Nja, wasa-breven drar vi en glämskans ridå över, jag blir lite galen då det blir varmt.

Svante- Håller med om att det inte är mitt ansvar, men förlaget i fråga verkar inte bry sig ett dugg.
Stort tack för tillropen, det "värmde"!

Lovisa- En sådan massprotest vore underbar, men logistik etc, samt att, som sagt, I don't think gives a fig.

Red.- O ja, det var min spontana tanke också (om nu du menar min korrespondents och inte mitt beteende), och låt mig säga att mitt namn var inte det enda ord som var felstavat, samt den generella indifferensen.