Casus praeoptatus

Jag har inte blivit utslängd härifrån bloggen än, så jag fortsätter berika er tillvaro tills SDIL återkommer.
Lite apropå Fasces' inlägg om språkundervisning i allmänhet tänkte jag berätta om vad som kan hända när man går på krogen i Finland. Jag började nämligen prata med en ung man på en av Åbos klubbar, jag minns inte vilken. Herrn i fråga var för övrigt lite lik Sean Penn, fast med lockigt hår. Jag hade fått för mig att han läste ryska, vilket i och för sig inte stämde, men hur som helst började vi prata om språk, närmare bestämt kasus. (Det händer oftare än man kanske kan tro att mina krogkonversationer handlar om sånt.) Saken var den att jag envisades med att fråga vilket som var hans favoritkasus på finska. Han hade inget. Det tyckte jag var konstigt, för det finns ju ändå sisådär en femton stycken att välja på, men han kanske bara hade beslutsångest. Jag tycker ju att det är självklart att man har ett favoritkasus, jag har ju ett på ryska (instrumentalis). När jag har lärt mig tillräckligt med finska ska jag minsann ha ett favoritkasus där också.
Sedan började jag fråga honom om latinundervisningen i Finland och den latiskspråkiga radion och diverse annat, för att kunna förmedla det vidare till alla läsare av denna eminenta blogg, men han hade inte så hemskt mycket att säga om saken. Fast vad kan en person som inte har ett favoritkasus ha att säga av intresse?
(Mitt favoritkasus på latin? Ablativ. Inget snack om saken.)