Odi, odi, odi

Skrivkramp! Skrivkramp!
Skrivkramp för den där damnosum Catullus-saken jag måste skriva. Jag slösurfar, jag går mycket på toaletten, jag uträttar oviktiga ärenden, jag kokar thé, jag stirrar mig i spegeln och tänker vilken synd och skam det är att låta ett så vacker ansikte stirra på en dator hela dagarna, jag dricker kaffe, jag tittar i mitt postfack, men mest ringer jag vänner och bekanta för att "prata lite".

Ringde frater för att tigga lite uppmuntran och han svarade med dramatisk röst "just write one tru sentence. One-true-sentence". Lade på och skrev Odi fratrem i olika typsnitt ca hundra gånger, men vad hjälpte det.

Dock, mest av allt (mer än min egen bristande disciplin) hatar jag Fordyce Catulluskommentar. Detta instrument of evil! Det är en av de få böcker som jag anser kanske kan få bokbålas (övriga? Tja, typ Deepak Chopra och Ayn Rand).

Fordyce har alltså givit oss en rumsren Catulluskommentar, han har helt enkelt strukit de dikter som han finner anstötliga. han nämner inte hur pass omfattande hans censur är utan skriver bara lite casually i förordet:

"...a few poems which do not lend themselves to comment in english have been omitted"

kanske finns/fanns det behov av en städad ickeskabrös Catullusutgåva men man kanska eventuellt ska nämna att man slängt ut 34 av 116 dikter! Just sayin'.

Nej, jag säger det igen, Ellis kommentar, om ni kan få tag i den, är alltid att föredra. Skojigare bok finns inte.

Svettig och dann, jag lägger ner nu och spenderar helgen med att bada. Sagt och gjord/dictum factum.