Kaffe et panum cum köttbullar

Medan SDIL är ute och ser sig om i världen har jag, ChW, bland andra fått äran att gästspela på denna blogg, vars skosnören jag i vanliga fall inte är värdig att knyta. Som ni redan vet av SDILs presentation, samt, om ni har hängt med ett tag, av mitt tidigare bidrag, så har jag lite gymnasielatin med i bagaget. Eftersom det aldrig riktigt fastnade läste jag sedan introduktionskursen i latin som mitt kära hemuniversitet ger, men ack, det mesta har nog försvunnit ur huvudet nu - igen. Nåväl. Tydligen anses jag ändå vara värdig.
Den där introduktionskursen läste jag förresten året innan jag åkte till Moskva för att studera ryska. Jag tänkte glatt att det kunde vara kul att gå en kurs i latin också när jag var där (jag hade en massa andra höga ambitioner också, särskilt i början när jag inte kände folk och inte hade något liv), så jag gick till institutionen och frågade. Ingen nybörjarkurs tack, sade jag, för lite grann kan jag ju. Så de skickade mig till gruppen som hade läst latin i ett år. De höll på att läsa Ciceros försvarstal för poeten Archias, som jag inte över huvud taget kände till och inte begrep alls. Jag hade inget latinlexikon med mig till Ryssland (duh!) utan satt och knåpade i biblioteket på lediga stunder - i ungefär två dagar, innan jag gav upp. Jag hade, kort sagt, inte ens chans. Sade jag förresten att professorn emellanåt talade latin med studenterna? Ganska basic latin, med en meningsbyggnad som till och med jag kunde bena ut, även om jag inte kunde orden - men ändå.
Jag återgick till ryskan.
Jag undrar ibland om man kunde lägga upp undervisning i klassiska språk på samma sätt som i moderna språk. Skulle inte orden fastna bättre om man var tvungen att själv bilda meningar med dem? Skulle kanske konditionalisformerna fortfarande sitta kvar i mitt huvud om jag hade tvingats säga "Jag skulle vilja ha en kopp kaffe och en köttbullemacka" på latin när jag gick på gymnasiet? Och skulle jag fortfarande komma ihåg skillnaden mellan gerundium och gerundivum om jag hade använt dem till... vad det nu är de ska användas till? Och jag vet att man då bara skulle lära sig det hånade Via Nova-latinet, men jag misstänker att de flesta från min gamla latingrupp i skolan inte ens kommer ihåg så mycket nuförtiden.
Det här är nog liksom anledningen till att det aldrig blev jag och latinet. En kärlekshistoria som aldrig riktigt hände.