Tuesday, March 21, 2006

Memoria discipulae

Den kloka ChW har sänt ett minne av Harry:

"Jag hade Harry i latin, och det är med viss skam jag
erkänner att jag inte läste grekiska på gymnasiet för
att ett ämne till med Harry kanske hade varit mer än
jag orkade med. Vi var en alldeles horribel grupp på
sju personer, tror jag. Några var där av rent tvång
och förstod inte poängen med att lära sig döda språk,
men vi var några trogna själar som gillade alla
utläggningar och uppställningar och förklaringar, fast
vi väl ibland önskade att de hade varit skrivna i
läsligare handstil. Till och med klassens syndikalist
dök upp regelbundet.
Nog fnittrades det en del åt honom, till exempel åt
hans vana att gå omkring i klassrummet och pilla med
tavelkritor, för att sedan tankspritt gnugga sig om
näsan med sin kritfläckiga hand, men oj vad jag tyckte
om honom. Eftersom jag var ett överambitiöst freak på
gymnasiet kan jag inte påstå att hans lektioner blev
en sådan väckelse för mig, men absolut några av de
mest oförglömliga."

Tusen tack. Gratiam tibi ago.

Sänd en tanke till alla fina gamla latin- och grekiska- lärare, eller bättre upp ett vykort eller ett mail, de (läs: vi) blir så glada då.

2 comments:

Ordnungswidrig said...
This comment has been removed by the author.
Ordnungswidrig said...

Jag läste också klassisk grekiska på Katedralskolan i Uppsala med Harry Lindblad. Det skulle bli hans sista grekiskaklass innan han avled. Vi var fem stycken elever, som mot slutet skalades av till två elever. Vi blev bjudna till Ofvandahls cafe och han irrade planlöst runt i klassrummet utan någon som helst pedagogik, ja hela faderullan precis som ni andra beskriver. Vad ni dock inte har nämnt är hur han skojade hämningslöst över "tjockisar" och invandrare. Jag var chockad över vissa saker han yttrade. Han var ett barn av sin tid. Jag ska lägga till att han favoriserade mig och behandlade aldrig mig illa på något sätt. Han gav mig och många andra upplevelser för livet.