Plus relatoris

Jag tycker det är otroligt spännande med Kapuscinskis bok och hur den försöker visa på grekiska historikers nutida relevans.

Så vad säger Ryszard Kapuscinski själv om Herodotos? DN vet besked:

Den evige följeslagaren under trista flygningar och ensamma hotellnätter blev Herodotos, det antika Greklands förste historiker, han som reste kors och tvärs för att samla in kunskaper om världen, kanske mest känd för skildringarna av grekernas kamp mot perserna, då Europa vid civilisationens gryning satte stopp för det stora anfallet från Asien.
...
- Herodotos, säger han, var hi­storiens förste reporter. Jag tänker mig honom som en öppen och glad kille från provinsen. Han ville lära känna världen och det enda sättet var att genomkorsa den. Ingen annan hade tidigare fäst den på papper. Det var en fullständigt förbluffande bedrift.
...
- Jag brann av lust, säger han. Allt var så nytt [i Afrika]: människorna, himlarna, vägarna. Av Herodotos lärde jag mig att försöka möta världen med öppna sinnen. Han stack aldrig näsan i vädret och ville åt särarten hos andra folk. Men han betonade att alla egentligen är rätt lika. Herodotos var en världsvisionär, den första globalisten, motsatsen till alla dästa provinsialister och arroganta erövrare.

Svenskan ställer bättre frågor:

"Herodotos är en av reportagekonstens fäder, säger Ryszard Kapuscinski.
- Hans viktigaste budskap är att man måste resa, och man måste möta Den andre, det är bara genom Den andre man kan hitta sanningen om sig själv. Så var det för mig första gången jag var i Afrika, där blev jag plötsligt medveten om att jag var en vit människa. Jag hade aldrig tänkt på mig själv som vit förrän då, när jag reflekterades i Den andres ögon.
- Den grekiska kulturen som Herodotos hörde till var en arrogant kultur, som såg sig själv som överlägsen. Han, som själv kom från den grekiska periferin, kunde se det där, och vad han säger till sina landsmän är just det: res ut och möt andra kulturer, då först får ni ett mått på er egen.

Att resa på Herodotos tid var naturligtvis en annan sak än i dag, praktiskt mycket svårare och på många - men inte alla - sätt farligare. Det som drev honom torde ha varit "den optimistiska föreställning som vi nutidsmänniskor har mist för länge sedan: att världen går att beskriva", skriver Kapuscinski i sin bok.
- Varför har vi förlorat den inställningen? Jag tror att det har att göra med att vi lever i ett globalt informationssamhälle och att de personliga mötena har så mycket mindre betydelse. Information utan sammanhang sköljer över oss från alla håll, men samtidigt förstår vi mindre, information är ju inte detsamma som kunskap.
- Ändå måste vi fortsätta att försöka beskriva världen, men vi måste vara ödmjuka och inse att vi aldrig kan ge en fullständig och sann bild, att vi bara kan försöka komma nära. Reporterrollen kommer nog att förändras, tror jag, reportern är på väg att essäiseras. Men budskapet är fortfarande detsamma: res ut!"
...
"Samtidigt är människan i grunden sig lik, annars skulle vi ju inte kunna läsa och förstå en sådan som Herodotos. Och människan söker efter trygga punkter, i den fruktans civilisation som vi lever i. Det är ju så lätt att övertyga folk om att de ska vara rädda i dag, ta bara det här med fågelinfluensen, det är rädslan för den som är den verkliga pandemin."