Tuesday, March 07, 2006

Verba allata et alata

SvD har senaste dagarna recenserat åtskilliga citatböcker (vilket har en särdeles klassisk anktnytning, då det ofta är verk på de döda språken som uttrycken hämtas från)och de verkar ha varit av varierande kvalitet.

Se bara denna recension av Stora Citatboken, bitskt författad av Carl-Johan Malmberg:

"Här slår man inte på ingångsord utan antingen på författare eller på ämne eller tema, typ Lycka och olycka, Kärlek, Klokhet och dumhet.
Låt mig säga att även om uppställningsprincipen är gammal och beprövad - det finns ett otal visdomssamlingar i form av citat alltsedan boktryckarkonstens begynnelse, den mest berömda är Erasmus av Rotterdams "Adagiorum chiliades" från 1508 - är Åbergs bok både enfaldig och snål.

Enfaldig för att den har en tendens att visa upp kulturhistorien som en samling one-liners, bornerade plattityder och vitsigheter, snål för att den visserligen talar om vem som sagt vad men aldrig i vilken bok eller i vilket sammanhang. Skandalöst! Varför har man valt att undanhålla denna för läsaren oumbärliga och för ett seriöst citatlexikon självklara information? Man anar ett läsarförakt bakom denna halvdana publikation."

http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_12010898.asp

Carl-Johan Malmberg, marry me!

Min potentielle fästman Carl-Johan har även recenserat Bevingat, ytterligare en citatsamling, och han skriver så vackert:

"En bekännelse, för vad den är värd: mitt huvud är fyllt av citat. Dikter och psalmverser, romanfragment och repliker från filmer och teaterpjäser trängs därinne och beter sig ofta som en manisk bisvärm, instängd i sin kupa: den vill ut. Ibland tänker jag att jag skriver bara för att släppa lös bisvärmen, bli fri från citaten som trängs i huvudet. Men samtidigt har jag en kärlek till dem. Det har alltid varit roligt att lägga citat på minnet, ett samlande i det inre utan annat syfte än nöjet att då och då kunna erinra sig en vacker, elegant eller tänkvärd formulering.
Mina minneskunskaper har också en viss vardagsnytta. Som middagsunderhållning kan jag citera de första sidorna i Strindbergs "Svarta fanor", den i särklass roligaste romaninledning jag vet: "Det skulle bli spökdiné hos professor Stenkåhl..." [Åh vilket partytrick! Jag skulle kunna ta vid med de bitar jag kan ur Ad Catilinam då han tröttnat. Skulle vi inte vara förtjusande?]
Jag kan titta på de dammiga bokhögarna i mitt arbetsrum och hitta tröst i Joyce utrop i "Finnegans Wake", "ah dust oh dust!". [Vi har samma intresse för heminredning!]Eller hemkommen från London eller Paris och drabbad av Stockholms underliga folktomhet: "Hab ich den Markt und die Strassen doch nie so einsam gesehen", inledningen till Goethes "Herrmann und Dorothea".

Kanske är min citatkärlek ett arv, från en mor som älskade att citera just Goethe, men också latinska sentenser. Var man tjatig som barn kunde mamma säga: Gutta cavat lapidem, non vi, sed saepe cadendo - droppen urholkar stenen, inte genom sin tyngd, utan genom att ofta falla. [Vilken moder!]
Jag hittar orden i den förträffliga uppslagsboken Bevingat. Jag får veta att de kommer från "Ex ponto", Ovidius brev från förvisningen vid Svarta havet. Jag får också veta att meningens senare del ("inte genom sin tyngd...") är ett tillägg från 1100-talet. "

Och slutligen:

"De förmedlar också källan till själva uttrycket bevingade ord; man hittar det hos Homeros, som talar om ord "så kraftfulla att de flyger från mun till mun"."

http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_12009302.asp

Allt kommer från grekerna, iuvenes!

Tandem et finally bevisar han i sin recension av The Oxford Dictionary of Quotations att vi faktiskt är gjorda för varandra:

"Slår man exempelvis på orden quotation och quotations (citat) får man en både rolig och tänkvärd utdelning. Dorothy Sayers låter i boken "Drama kring ung dansör" sin detektiv Lord Peter Wimsey säga: "Jag har alltid ett citat till hands för allting. Det befriar mig från att tänka själv." Är man bekant med Sayers lysande och lärda deckarromaner [Alla som följt denna blogg vet min passion för Sayers]vet man att de får en hel del av sin charm tack vare alla citaten - och att den skarpsinnige Wimsey med sin förmåga att i tid och otid citera de mest obskyra författare är självironisk när han säger som han gör; hans självständiga tänkande är det inget fel på."

Carl-Johan tar även upp Greene och Kipling i denna recension, ytterligare några av mina gullegrisar, så det är uppenbart att han försöker sända mig ett tecken. Jag hörsammar blint.

http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_12010909.asp

Det finns en uppsjö böcker och hemsidor med latinska citat, men jag ger er ändå en liten quiz att roa er med på förmiddagen:
http://epi.skola.gavle.se/gp/gp_sidauh.asp?id=3891

En lite svårare med inriktning på amerikanska delstatsmotton (ett slags tema här):
http://www.funtrivia.com/trivia-quiz/World/Latin-Mottos-Quotes-and-Abbreviations-139826.html

Och detta är visseligen inte citatfrågor, men ändå allmänbildande (Kroppsdelar! Något för medicinaren! Hej frater, har du kul i Värmlands Arboga?):
http://www.hypography.com/quiz.cfm?id=32941

2 comments:

Erika said...

Jag kan redan se er båda framför mig (om vi bortser ifrån att jag inte vet hur den lyckligen tillkommande ser ut - så vi föreställer oss honom i en djup länsstol, med ryggen vänd mot oss) under mörka vinterkvällar. TV som underhållning? Inte alls... snarare ett framkastande av citat - hur snabbt kommer motspelaren (den älskade) att komma på vem som sagt det och var/när... mm, ni kommer säkert att bli mycket lyckliga.

Hoppas man blir inbjuden till bröllopet, trots min totala brist på citatkunskap!

SDIL said...

Jag har inte heller någon aning om hur han ser ut, har förskt googla fram en bild såsom fantasyfodder, men har gått bet. Tror doch att han eventuellt kanske är lite gammal för mig.

Men ett vackert bröllop vore det!