Tuesday, November 21, 2006

Vetule, stulte urse!

I helgen har jag för ovanlighetens skull, knappt jobbat alls, och detta är dels pga den uttröttande men magnifika lundaresan (mer om det senare), dels för att jag var på en otroligt rolig middag, ni vet då man skrattar så mycket att man är tvungen att stoppa servetten i munnen för att sluta pipa, och man är närapå blå i ansiktet, och kom inte hem förrän det ljusnade.

En av diskussionerna den kvällen gällde den latinska översättningen av Nalle Pu, en av mina ständiga favoritböcker. Det är ju en sådan bok som man antingen älskar eller hatar, t. ex Dorothy Parker ansåg att den fick henne att spy, men trots att jag ogärna går emot hennes åsiker, så lär jag nog aldrig sluta älska den.

Hur som haver, den latinska översättningen (smakprov här) är en mycket anrik sådan, och har dessutom en ruskigt intressant historia. Det var den ungerske läkare Alexander Lénárd som efter många spännade öden hanmnade i Brazilien ("Brasil looked big and green on the map. So I chose it.") och där, då hans läkarexamen inte gällde, undervisade i latin och i samband med detta översatte Nalle Pu till latin. Läs gärna här om hur han för första gången kom i kontakt med björnen, och nedan följer själva översättningshistorien:


"Sao Paulo has a public library. I read slowly and with infinite pleasure Horatius and Petronius, Apuletus and old Cicero, I had once considered so dull. Everyone of them willingly furnished words and phrases for Mr. Milnes zoo. After seven short years I was tempted to say that the translation was printable.
This view however was shared by but a few. Robert Graves, to whom I had sent a copy, replied in elegant Latin that he was going to use it teaching his two boys. An expert on teaching Latin and eminent member of tire Orbilian Society wrote: "children do not begin the study of Latin till they are 11 or 12, and certainly learn nothing about some of the constructions that you very properly use in your translation until they are 13 or 14 Years of age. For instance the accusative-and-infinitive and the Ablative Absolute are not used in our Latin teaching till the end of the pupils second year, the gerundive and gerundium not till the third year and some of your subjunctive uses not till the third or even the fourth. So at the time, when pupils would be expected to understand your Latin properly they would already have reached the age, when the subject matter would be of no interest to them". Publishers shared the latter view wholeheartedly.

By that time I loved the Bear so much, that I did, what hopeless poets do the world over: I decided to print the book upon my own expense. Translating an Inter-American Congress of Pathology I earned the money; the agents of the book sold me (for 3 cheap Guineas) the right to distribute it free of charge - a right which I thought to possess already - and a Hungarian printer set the type on the machines of an Italian daily in São Paulo. My friends accompanied my undertaking by explaining, what I should have better, done with the money. They widely disagreed in their suggestions, but agreed in one point: that nobody would ever read the book. Today, I deeply regret, I refused to bet upon it. I could not only buy the astronomical telescope, I am longing for, but could build a nice observatory too ...
Printer's ink has magic properties. The small, white-covered São Paulo edition with it's innumerable misprints and errors was well received the world over. Humanists from Australia asked for a copy, booksellers from Oxford for 50. At Christmas 1959 the great Sweden publishing house Svenska Bokförlaget published 2000 copies. Touching letters from Scandinavian latinists and 2000 more copies followed.
Now Methuen - who 2 years before had refused to run the risk - reconsidered his decision: Winnie got a sword and a helmet, and Piglet - vexillifer Porcellus - set out with him to conquer the world - or, at least the Republic of Humanists."


Här i min hand har jag faktiskt ett av de 2000 exemplar som Svenska Bokförlaget (en avdelning av Bonniers tror jag) tryckte såsom julgåvor år 1959. Jag har ärvt detta slitna exemplar i tjockt härligt papper och ordentliga röda rubriker av min farfar som väl måtte ha varit publicerad på just det förlaget, själva julkortet som medföljde är alltjämt prydligt instoppat. Jag har även ett vardagligt bruks-ex av Winnie ille Pu som jag fick i studentpresent(?). Det kan även ni skaffa er på adlibris.

Denna bok slog till slut, i synnerhet i den anglosaxiska världen, som man kan se i denna artikel från 1984:

"ALMOST a quarter-century after its original publication, ''Winnie Ille Pu,'' a Latin version of A. A. Milne's ''Winnie the Pooh,'' is back in the nation's bookstores. Now, as then, the book contains not a single page in English, yet that handicap did not prevent its becoming the only Latin book - and perhaps the only book in any foreign language - ever to become a New York Times best seller. Published in December 1960, it remained on the Times list for 20 weeks and sold 125,000 copies in 21 printings.

''Even Caesar never took a country as large as America in two months' time,'' commented The Christian Science Monitor.

Few books have ever enjoyed so friendly a reception. A New York Times writer (Lewis Nichols) called it ''the greatest book a dead language has ever known.'' The Chicago Tribune declared that ''it does more to attract interest in Latin than Cicero, Caesar and Virgil combined.'' Time, in a lead review shortly before Christmas, described it as ''a Latinist's delight, the very book that dozens of Americans, possibly even 50, have been waiting for.'' But it added, ''what better gift for the child who has everything?''

Within days, however, ''Winnie Ille Pu'' became virtually impossible to find. A week after publication, the Scribner Book Store posted a sold-out sign in its Fifth Avenue window, saying, ''Editione omne vendita non restant exempla libri de Winnie Ille Pu (latine).'' The publisher, E. P. Dutton, its stock exhausted, ran an ad illustrated with the book jacket drawing of Pooh attired as a Roman centurion, declaring, ''Mea Apologia Winnie Ille Pu.''



Ett helt otroligt levnadsöde hade denne ungrare, men hans namn verkar mest ha levt kvar för denna latinöversättning.(Tänk att korrespondera med Robert Graves på latin!) Dr Lénárd översatte även den tyska barnboksklassikern "Max und Moritz" till latin, och kanske en smula mer förvånande Francoise Sagans "Bonjour Tristesse", med den latinska titeln Tristitia Salve (vilken jag också har tack vare farfar, det måste ha varit ytterligare en julklapp från förlaget.)

Winnie ille fick även sin uppföljare översatt vid senare datum av annan individ, och nu på senare år har ju Harry Potter fått en latinsk översättning, och såväl Dr Seuss som Lewis Carroll har tolkats på latin. Dött språk? Jag säger som Thure Stenström; Pyttsan!

Vore detta förresten inte en väldigt trevlig kvällskurs att ge för hugade hobbylatinister, att tillsammans läsa Winnie ille Pu?

3 comments:

ChW said...

Jag känner hur mitt avhandlingsämne börjar ta form: att översätta Nalle Pu till fornkyrkslaviska!

Anonymous said...

Winnie ille Pu var ett mycket populärt inslag i latinundervisningen när jag gick på gymnasiet också.

//JJ

Anonymous said...

Ursäkta att jag skriver och frågar på din blogg, men jag skulle bli väldigt glad om du kunde översätta följande meningar åt mig till latin:
"Vad vore världen utan mig"
"Diamonds are forever"
"Skapad för beundran/skapad att beundras"
Lite självgoda meningar, men jag funderar över en tatuering och latin är det vackraste språket att rista in! Tack så mycket.