Dominus vobiscum

Dominus vobiscum!

Finns det något annat sätt för en teolog att hälsa på denna lärda läsarskara? Visserligen är jag medveten om att hälsningen egentligen är förbehållen den prästvigda skaran, men jag gör ett litet undantag. (Pax vobiscum är som bekant förbehållet biskoparna.)

Vem är jag då, och varför skriver jag här på en latinblogg?

Jag är Prästkandidaten, läser teologi, och uppfyller det mer eller mindre uttalade kravet på gästbloggare här hos Latindoktoranden, jag är nämligen bosatt i Lund, och därmed (nåja, det är nästan så för alla i Lund känns det ibland som) studerar jag vid Akademin, vid den kanske minsta fakulteten, åtminstone är det den minsta fakulteten av de fyra klassiska fakulteterna.
Jag kan väl i bästa fall betecknas som intresserad av latinet, och dess betydelse framförallt i Västrom och Västkyrkan. I Östrom och Östkyrkan är det ju grekiskan som gäller.

Under den kommande veckan tänkte jag försöka ge lite inblickar i det kyrkliga bruket av latin. Ett bruk som är långtifrån dött! En snabb titt i Svenska kyrkans mässordning bekräftar detta uttalande, där vimlar det av ord som Gloria, Laudamus, Collecta, Epistel, Gradualpsalm (från graduale), Credo, Offertorium, Sursum corda, och många andra begrepp som vi har kvar sedan medeltidens mässordningar.

Allt detta och mycket mer hoppas jag få tillfälle att dela med mig av...