Sunday, October 07, 2007

Candor solis

Frågelådan formligen bågnar av de mail som strömmat in på senare tid, men då det som alltid är mycket på gång, betar jag av ngra nu och resten frå vänta ett slag (ryktet säger att vid UU har man tagit tag i det där med att svar på allmänhetens tatueringsfrågor, och det ska t.o.m finna sen särskild mailadress för detta, hittar den inte riktigt just nu, men det kan säkert vara ett bra alternativ)

Den första frågan, som fått ligga och skräpa sedan mitten av september lyder sålunda:

Jag söker efter en översättning av frasen "Skyll på stjärnorna" Hur skulle man skriva det på Latin?

Skyll på är inte helt lätt översatt, mina lexika har en mängd fraster att föreslå; culpam conferre, transferre, derivare, conjicere in alqm, culpam tribuere, attribuere, assignare alicui, vilket allipop just är att skylla på någon/skjuta över skulden på någon. men att snarare beskylla någon för något, anklaga, så passar fraser av typen arguere, insimulare, accusare alqm alicuius rei (notera den fina genitivus forensis). Då både Vilborg och Cavallin erbjuder varianter på frasen att skylla sig själv (temet ipsum/ipsam accuses, semet ipsum accuset), så man kanske ska hålla sig till accusere, det är dessutom kort då denna fras eventuellt ska bli en tatuering.
även översättningen av stjärnor kan vara lite knepig. Astrum, som ni alla känner till genom frasen per aspera ad astra, är stjärna och himlakropp, samt även den konstellation man är född under, vilket kanske kan vara passande.
Stella är rätt och slätt stjärna, och då även solen (samt även då jag slänger en blick i ordboken 'vacker flicka', vilket kan ge frasen en skojig bibetydelse). Sidus (sidera i plural) betyder stjärnbild och konstellation, men har en ngt starkare bibetydelse än de övriga av väderstreck, trakt, väder, hetta och himmel.
Jag skulle sålunda föreslå något i stil med accusate astra, då alliteration är väldigt romerskt, och är en imperativ i plural ('skyll på stjärnorna, hörrni', i singular, om man föredrar 'skyll by stjärnrorna hörru' blir det accusa). Eller kanske en passiv konjuntiv, 'må stjärnorna beskyllas', skulle bli astra accusentur.

Därefter förljer vi upp med ytterligare en tatueringsfråga:

Jag tycker att latin är ett väldigt vackert språk och har funderat på att skaffa en tatuering på latin. Jag skulle vara väldigt tacksam om du kunde hjälpa mig att översätta frasen "glöm inte vem du är". Jag har försökt med allt möjligt men språket är så komplext och jag vill inte få det helt fel.

Här har vi någon som börjar klokt med lite smicker om det aktuella språket och verkligen bekymrar sig om att få det rätt. Sådant gillar vi!
Detta är en smula knepigt då imperativ (alltså uppmaningar såsom 'Glöm') inte negeras i det klassiska latinet (det händer visserligen, t.o.m hos Vergilius, 7.202). Hur gjorde då romarna, undrar den hänförda publiken, ty även de måste ah haft behov av s.k negativa uppmaningar, och väntar ivrigt på den kanin jag ska dra upp ur hatten. I ett myller av röda silkesjalar presenterar jag sålunda såväl den prohibitiva konjunktiven som noli/nolite med infinitiv! Noli är bekant för alla er vulgata-freaks därute; Noli me tangere, det känns väl igen.
Det enklaste här vore väl förstås att istället omformulera det hela och sålunda säga 'kom ihåg vem du är', men det har inte exakt samma lydelse, och vi är vääldigt pietetsfulla mot sådant här på latinbloggen. Oblivisci är väl det vanligaste uttrycket för 'att glömma', och styr generellt sett genitiv (även accusativ), eller som det blir här, en indirekt fråga. Noli oblivisci quis tu sis, ser inte alls bra ut, och den prohibitiva konjunktiven erbjuder två alternativ, antingen i presens, då en uttrycker i generellt förbud Ne obliviscare quis tu sis (dvs man ska inte glömma vem du är) men i perfekt är det ett spcifikt förbud, 'du ska inte...'; Ne oblitus sis quis tu sis (är lite osäker på sis här, med tempusföljder och sådant, men det brinner i knutarna och hinner inte kolla,någon som vet?). Komplicerat alltså, den enklare varianten, 'minns vem du är', översätts Memento quem te esse, och annars finns den gamla klassikern Nosce te ipsum, 'Känn dig själv'.
Ska påpekas att det utgåtts i detta svar att taueringen ska vara på en karl, då korrespondenten var av manligt kön, om den ska sättas på en dam, måste kanske vissa justeringar göras.

Slutligen, lite härligt göteborgsk stämning (love this city!):

Jag såg på din blogg att du hjälpte en person med att översätta en text till latin.Nu vet jag inte om det är det du gör eller om du bara gjorde det denna gång, men skulle du vilja så har jag en text jag vill ha med rätt grammatik på latin. Följande texten vill jag ha översatt; "Den blåvita ängeln finns i mitt hjärta" (eller/och) "Ängeln finns i mitt hjärta."

När jag skrev tillbaka och sade att det kunde jag göra i mån av tid, samt varnade att det är tätt med GAISare på inst:en här, och en fråga om han var IFKare fick jag följande svar:

Självklart är jag IFKare, finns det något annat att välja på?
Ge GAISarna ett "tyvärr" efter derbyförlusten igår då. Hehe.

Det är faktiskt nästan charmigt.
Nåväl, begreppet ängel har diskuterats tidigare här på bloggen, och man enades väl om att angelus fungerar bra. Likaså 'i mitt hjärta' har diskuterats, och löstes med in corde meo, eller in pectore meo. Det svåra här är 'blåvita', då romarna varken hade konsum eller särskilt stringenta ord för färger. Vitt är inte svårt, albus (som dock kan ha en dragning åt grått) samt candidus (drar åt glänsande och fläckfri) och blått kan översättas som caeruleus, ett poetiskt ord, som snarare är himmelsfärgad och sålunda även kan dra åt det riktigt mörka och t.o.m svartaktig. Om ögon kan man säga caesius (kan även dock vara gröna dito) och så finns även lividus, som egenligen är 'blyfärgad', samt drar åt avundsjuka. 'Ängel i mitt hjärta' är sålunda mycket enkelt; Angelus in corde meo, (verbet är överflödigt, men om man verkligen vill sak det vara est), men att få in det blåvita är svårt. En slags mycket poetisk och blott of the top of my head skulle vara kanske; angelus caeli candorisque in corde meo, alltså himmelens (det blåa) och strålglansens (det vitas) ängel. Annars kunde man nog säga Angelus colore caeruleo candidoque...; En ängel med vit och blå färg...

Nu vägrar datorn kursivera, ett tydligt tecken på att det är dags att sluta.

2 comments:

Änglarna said...

"Änglarna" är väl aldrig bara en? Hur skall laget klara sig med bara en medlem?

Anonymous said...

Memento quem esse är inte korrekt latin, vad som skulle vara bättre är så klart en indirekt frågesats, t.ex.
Memento quis sis.
Vill man dock ha in ackusativen så går det ju bra med 'Memento (eum) qui es.'