Friday, October 12, 2007

Gloria et Laudamus

Bläddrar man i Svenska kyrkans ordning för högmässa hittar man latinet första gången i rubriken Lovsången (Gloria och Laudamus). Som latinet avslöjar är det alltså två moment som på svenska har slagits ihop till ett.

Det första momentet Gloria är helt enkelt änglahälsningen till herdarna på ängen vid Jesu födelse, ur Luk 2:14: “Gloria in altissimis Deo,et super terram pax in hominibus bonae voluntatis”, eller som det heter på svenska: "Ära åt Gud i höjden och frid på jorden bland människor som han älskar". Alltså inte en helt ordagrann översättning från latinet (vilket inte heller är att vänta då ursprungstexten ju är grekiska...).

Den andra delen, själva lovsången, Laudamus har genomgått flera skepnader, åtminstone i Svenska kyrkan. I det liturgiska restaureringsarbete som har pågått sedan 1800-talet slut har man emellertid i många fall gått tillbaka till äldre ordalydelser. I Laudamus fall innebär detta idag att åtminstone en av texterna är lätt igenkännbar även i andra kristna liturgier, inom västkyrkans område. 697:4 är dessutom hämtad från Missa de Angelis, 1400/1500-talet.

En av reformationens viktigaste principer var dock att gudstjänsten skulle kunna förstås av folket, vilket ledde till att folkspråket kom att användas i gudstjänsten istället för det fram tills dess använda latinet. Det borde dock vara möjligt att åtminstone på ett par ställen i Sverige fira en högmässa enligt Svenska kyrkans ordning på latin, med hänvisning till att latinet faktiskt är ett universitetsspråk... Åtminstone försöker Lund fortfarande hävda det, då den viktigaste ceremonin (doktorspromoveringen) fortfarande sker på latin, och inte som i Uppsala där promotor får välja mellan svenska eller latin. Man kan dessutom hävda att det är en gudstjänst i Svenska kyrkans regi, då HH Biskopen av Lund offentligt leder församlingen i bön, Pater Noster, efter att hon har läst ur Psaltaren.

Mer om detta när jag hinner...

3 comments:

ChW said...

Jag hängde inte med i logiken angående vad latinets status som universitetsspråk har med svenska kyrkan att göra. De två institutionerna är väl tack och lov ganska frikopplade från varandra.

Prästkandidaten said...

Det är en liten fantasi som staten och universitetet gärna underhåller... :)

Ett exempel från i våras:
På en föreläsning om utbildningssystemets framväxt i Sverige, från kyrkligt till sekulärt fanns det i salen ett antal präster (föreläsaren var en av dem), och en biskop. Resten bestod i princip av blivande präster.

Ett annat exempel är hela teologiska fakulteten som har en storkund i Svenska kyrkan (liksom LTH har Sony Ericsson och andra svenska storföretag). Detta betyder naturligtvis att Svenska kyrkan faktiskt har lite att säga till om vad gäller kursutbudet... Exempelvis att det ges ett visst antal kurser i exegetik, att kursen "Svenska kyrkan" ges, samt att man numera faktiskt har ett samarbete med Svenska kyrkans Pastoralinstitut.

Sedan är det ju, som nämnt, fortfarande så att biskopen medverkar vid doktorspromoveringarna.

Vad gäller latinets status som universitetsspråk så var min poäng att Svenska kyrkan där kan ha gudstjänster på latin, då man där kan förutsätta att detta förstås av församlingen (den reformatoriska principen om att folket ska förstå vad som sägs).

ChW said...

Jaså, det var det som var poängen. Ja, då får jag väl medge att latin skulle vara ett nästan lika bra gudstjänstspråk som engelska, tyska eller franska, eftersom kraven på latinkunskaper när man kommit en bit i sin utbildning (säg, till forskarutbildningen) är nästan lika uttalade som kraven på att kunna engelska, tyska och franska, så man får väl anta att nästan lika många skulle få ut något av det.
Och det faktum att en drös präster besöker en föreläsning på universitet har ju i sin tur knappast med något av allt detta att göra.