Det är svårt att motivera sig till att pyssla med sin kassa avhandling när boken The Last Professors: The Corporate University and the Fate of the Humanities fastnar i ens blickfång. Visserligen diskuterandes uteslutande amerikanska förhållanden, men det finns en del liknande symptom här i vårt system, såsom att mer och mer avskaffa professorstolarn (för dyrt) och bara befodra, och förlita sig mer på timlärare (en institution som ska få förbli namnlös förklarade för sina doktorander att de inte kunde få något tillfälle till undervisning eftersom detta var framtiden, då det var det karriäralternativ som erbjöds efter disputation, att vara timlärare).
Beskrivningen självt säger:
How is it that the number of students attending American universities has surged in recent decades, but the number of professors—especially humanities professors—has dwindled? The perplexing institutional dynamics of the modern university come in for penetrating scrutiny here. Donoghue, an Ohio State English professor, sees a troubling new conception of higher education emerging among administrators whose thinking reflects the bottom-line calculations of business executives, not the intellectual ideals of liberalarts scholars. Inclined to view traditional professors as a costly anachronism, such administrators have been hiring low-pay adjunct instructors to replace them—and restricting their educational task to that of teaching employment skills.
(Ok, det är inte fullt så enkelt som att skylla på administratörerna)
Författaren själv säger i en intervju:
Q: How have humanities professors fared, compared to those in other fields?
A: The liberal arts, and the humanities in particular, suffer the most because they lack any connection to sources of funding outside the university. Humanists typically don’t do consulting work, they don’t compete for large corporate or government grants, they don’t have the option of working in the private sector (and thus insisting that universities pay a competitive wage). These factors conspire to put humanists in a bad bargaining position: We depend entirely on our home institutions not only to pay us a fair salary but to determine both the kinds of work and the amount of work we have to do (publishing, teaching, service, outreach) in order to earn that salary.
Har beställt den, får se om den säger ngt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Tack för tipset - ännu en bok man vill läsa men kanske inte kommer hinna. 30-timmars dygn nu!
/Gustav
Post a Comment