Campania Confusa Liber III: Om att misslyckas med att ta sig till Cumae

Från Neapel ser resan till Cumae ut som ett stenkast, eller en dagsresa. Kanske är det lite längre än till Pompeii, men bestämt kortare än till Paestum, och på kartan ser det ut som en enkel liten fjuttresa. Men skillnaderna är ack så mycket större.

Till Pompeii kommer man med direkttåg, Circumvesuviana, med regelbundna avgångar från Neapels centralstation. Hemligheten är helt enkelt att kliva av tåget vid Scavi Villa Misteri (ca 50 meter från ingången till utgrävningsområdet). Till Cumae, däremot, är färden långt mycket krångligare. Receptet låter mycket enkelt: först tar man tunnelbanan, linje 2, till slutstationen i Puzzuoli, en resa på omkring 20 min. Från stationen (som ligger utsökt vackert, med utsikt från perrongen över bukten) går man ut och till höger, nedför sluttningen fram till den större vägen. Precis till höger, under viadukten, finns busshållplatsen för Archeobus Flegreo, som, enligt tidtabellen, går ungefär en gång i timmen. Det tar ca 25 minuter att komma till Porto di Baia, och därifrån ytterligare omkring en halvtimme till Acropolis i Cumae. Med väntetider och dylik bör man alltså räkna med minst 1,5 timme enkel resa.

Mitt första försök att ta mig till Cumae krashade p.g.a tidsoptimism och resesällskap. Min ursprungliga plan var att besöka både Baia och Cumae på samma dag - Baia känt som romarnas badmecca, någonting i stil med Playa del Ingles, och Cumae, en grekisk kultort där man fram till förra året kunde besöka sibyllans grotta (en jordbävning med tillhörande ras har nu gjort detta alltför osäkert).

Mitt resesällskap vägrade emellertid bestämt att lämna rummet tidigare än 15 min före det att hotellets frukostbuffé stängde, och ansåg inte att någon som helst utflykt kunde ursäkta någon som helst skyndsamhet. Följdaktligen lämnade vi inte Neapel förrän framemot elva, vandrade nedför slänten i Puzzuoli kort före tolv, och angjorde kajen i Baia omkring halv ett.

Till Baia kommer man för att se resterna av romarnas badparadis, i form av villor, badanläggningar och tempel. Ruinerna är högst påtagliga, och bussen stannar vid början av en snirklande trappa som för besökaren förbi små bostadshus med sovande katter dekorativt utplacerade på lämpliga trappsted, upp till ingången till det stora området. Dessvärre var detta (såklart) stängt "för ombyggnad", öppnar igen "någon gång efter sommaren". Närmare halv två hade vi stretat och strosat oss fram ett varv utmed kajkanten förbi alla lockande trattorior, funnit farleden och letat oss uppför berget till Castello Aragonese, där Baias romerska historia presenteras. Bl.a. finns ett mer eller mindre komplett nymfeum, från den del av den moderna bukten som idag står under vatten, men som på romarnas tid var torra land.

Denna "undervattenspark" (Parco sommerso) går idag att bese, enklast åker man ut med båt och ser på underverken genom glasskivan i botten, eller också, för den mer våghalsige med dykcert, följer man helt sonika med på guidad dyktur. Jag hade varit förutseende och bokat biljetter på det mindre vågade alternativet, båtturen. Dessvärre inställt "p.g.a dålig sikt" (antagligen var vi bara två personer inbokade på turen). Kort sagt, Baiabesöket förlorade två av sina inplanerade beståndsdelar, vi käkade sen lunch på en taverna med utsikt över bukten och havet och söndagsdinerande italienska familjer, bortsorterade Cumae och försökte ta oss tillbaka till Napoli via Puzzuoli, och fick vänta 1,5 timme på bussen (tidtabell okänd). En historia för sig.

Vid mitt andra försök att ta mig till Cumae var jag ensam, ute i god tid, och hade ingen önskan att öda tid i Baia. Puzzuoli hade jag också redan sett, och nöjde mig med att strosa utmed amfiteatern (man fortsätter helt enkelt till höger under viadukten när man kommer nerför slänten från tunnelbanestationen) fram till solskenet. Allt var lysande: jag hade min nya solhatt på mig, en bra bok i väskan och solen lyste glatt och obekymrat. Men aj, aj, aj... vad jag bedrog mig.

För det första kom ingen buss, och när bussen väl kom hade jag för ögonblicket vänt ryggen till varför den körde rakt förbi mig. För det andra var det antagligen fel buss, för när nästa anlände, en timme senare, hade busschaffören ingen aning om hur man tog sig till Cumae, men erbjöd sig att köra mig till Baia istället. För det tredje fick jag sällskap på bussen av en Salvatore, dvs. en rejält tilltagen man med hår på bröstet, glipande skjorta över svällande mage, guldkedjor, guldringar, en översvallande napoletansk dialekt, solglasögon och (håll i er nu) blindkäpp.

Samtalet med Salvatore löd som följer.
Salvatore: "Var kommer du ifrån, vad heter du, vad har du för färg på håret, vad gör du i Neapel, vill du följa med hem till mig, jag är en mycket gästfri man, har du några syskon, vad gör dina bröder, vad gör din systers man, får jag bjuda dig på middag, kan vi inte gå en promenad, vill du följa till Castello di Baia, kan jag få ditt telefonnummer, vill du komma och hälsa på mig i Nola, bor du hemma hos din mamma, är du gift, har du sällskap, varför är du ensam, varför är du så reserverad, kan vi inte gå en promenad, du måste komma och hälsa på mig..."

Jag satt inklämd mellan Salvatore och bussfönstret och var tvungen att stilla uthärda resan. Trafiken kröp fram i snigeltakt, och det dröjde över en timme innan vi angjorde Baia. Så fort jag skymtade kajpromenaden ursäktade jag mig raskt, kavade mig förbi Salvatores breda knän och smet ut genom bussdörren. Har nog aldrig tagit så bryskt avsked av någon förut. Få besökare har väl heller någonsin varit så besvikna över att vandra omkring i Baia, och vid det laget var jag så utmattad, utled och trött på allt vad napoletanare heter att jag bara gjorde ett par halvtama försök att hitta en annan buss den resterande vägen till Cumae (alltid utom räckhåll...). Därtill vägrade jag blankt vänta 1,5 timme till på en buss tillbaka till Puzzuoli, och, min vana trogen att välja det krångligaste alternativet, beslöt jag mig helt sonika för att gå, utmed kustvägen, österut (det tog 1,5 timme).

Sensmoral: det är lättare att ta sig till Baia än att ta sig därifrån, särskilt på en söndag, och om du vill åka till Cumae, försök att inte göra det den första maj, när trafiken i allmänhet och busstrafiken i synnerhet är helt ur led - bäst är nog att hyra en bil.