magna expectatione

Jag tackar innerligt Gabrielle för hennes utmärkta gästbloggarskap och utlovar att en Parisrapport kommer i veckan, jag måste bara jobba undan de högar av arbete som täcker mitt liv och samvete.

Gabrielles text Att välja latin tycker jag var extra intressant, då det just tar upp det där med den svåra balansgången av att vara ett populärt ämne som drar till sig elever och att vara ett rigoröst språkämne, något som inte diskuteras tillräckligt och aktualiseras i och med de s.k meritpoängen, samt det som till min förvåning sällan diskuteras, det att förkunskapskrav i latin slopats vid de flesta universitet för vidare latinstudier.

I väntan på de franska episoderna rekommenderar jag senaste Språktidningen, samt även:

- Vetenskapsradions rapportering av den taffliga, underfinasierade och okunniga implementeringen av Bolognaprocessen. Jag tror de flesta kan instämma i kritiken om bristfällig information, överarbete och halvbakta kursplaner.

- Stickans senaste UnderStreckare om Marcus Aurelius, vari den forne rektor magnificus är i förtjusande högform, och inleder med sitt inlägg i Norén-debatten och fortsätter med begrepp såsom "moralisk styrka":

"Att försöka dra nusvenska läsares uppmärksamhet till en tysk professors levnadsteckning, dessutom på författarens eget tungomål, över en sedan länge avliden romersk kejsare, som dessutom inte var galen, tyrannisk eller blodtörstig, och detta dessutom vid en tid då huvuddelen av den nusvenska kultureliten är försänkt i kontemplation inför en nusvensk kultfigurs omfattande och uppriktiga bekännelser om sina tankar, promenader, ovänner, matsmältnings- och kärleksbekymmer, kränkningar och klädinköp, mycket annat att förtiga – att försöka detta är förmodligen meningslöst. Det känns ungefär som att under en pågående hårdrocksgala klappa en exalterad åhörare i ryggen och lågmält föreslå honom att komma ut och lyssna till ett flöjtsolo i foajén."
...

"De nya herrarna av provinsiellt ursprung präglades av en annan mentalitet; de var oftast arbetsamma allvarsmän med höga moraliska ideal, inte sällan med en dragning åt uppriktig fromhet; de hade visserligen vunnit sina lagrar i de nedgångna Caesarättlingarnas tjänst men de hade behållit mycket av sina provinsiella dygder. Det vittnar å andra sidan om Roms – det vill säga den nedärvda politiska, juridiska och militära traditionens – obrutna moraliska styrka och utstrålning att dessa nya härskare, fältherrar och ämbetsmän kraftfullt bekände sig till vad de uppfattade som grundläggande romerska ideal samtidigt som de i realiteten genomförde en betydande omorientering av det politiska livet. Det finns ingen anledning att tvivla på deras uppriktighet och stolthet."