Via Malte hittar jag artikeln Vem gråter över grekiskan?, en slags gruppintervju av Svante Nordin, Tiina Rosenberg och Törbjörn Forslid, i Sydsvenskan (varför läser man inte den oftare? Hade den bästa Sundström-recensionen!) och nu när vi ändå bara berör kulturskymning (skövlingen av Carolina, indragna doktorandplatser vid GU), och då det tjatas mycket om teori, berörs även konkreta frågor såsom just grekiskan:
"Som ett tecken på humanioras nedmontering nämner Svante i sin bok att man lägger ner kurser i grekiska och latin. Men måste ett universitet ge vissa kurser för att kunna säga att man ägnar sig åt humaniora?
Torbjörn: - Jag tycker inte det. Det är en utveckling
Du gråter inte över grekiskan och latinet?
Torbjörn: - Nej.
Tiina: - Jag tycker nog att det ska finnas. Jag tycker också att det ska finnas arabiska och hebreiska och klassiska stora språk. Jag är ju tillräckligt gammal för att tillhöra den delen av utbildningen där det fanns en ansträngning att lära sig europeiska språk. Hegemonin talar numera på amerikanska.
Svante: - I stället för att man hänger sig åt det totala marknadstänkandet och bara räknar hur många studenter som söker kurserna skulle man kunna ha ett infrastrukturresonemang och säga att i ett land med anspråk på att vara någon typ av kulturnation så ska det finnas till exempel en professur i sanskrit"
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Hurra han nämnde sanskrit, "mitt fotbollslag"...
Jag bloggar om sanskrit på min sajt för övrigt. Se etikett.
Sen om det måste finnas kurser i dessa utdöda språk? Well, när jag läste't på 90-talet (Uppsala) var jag ende eleven på B- och C-kurserna. Som att ha privatlärare. Ingen brist på resurser i så måtto.
Post a Comment