esse delendam

Den eminenta konversationsgruppen i latin träffades idag igen, och det var en lika underbar upplevelse som alltid. Var lite skärrad av inlämningar och ansökningar, så böjde knappt något verb rätt, men skoj är det. (Särskilt tack till nyanslutna deltagaren A!)

I övrigt kan jag berätta att översättaren till Petrarca-texten i ingressen hittat hit och då jag uttryckt min kärlek för stycket ovan svarade hon klokt att:

"[...] det har varit intressant att se hur alla som ser den här texten omedelbart tar den till sitt hjärta- så som jag har gjort och du nu. Bästa humanistiska credo som finns."

Slutligen, en bok om fenicier med titeln "Fenicier – De lärde oss segla – Medelhavet var deras", och jag är grymt nyfiken på om det finns någon orsak till den stolpiga titeln. Ett citat kanske? Romarna är ju naturligtvis får främsta källa till deras öden. SvD berättar:

"Den viktigaste av feniciernas handelsstäder var Karthago som låg i det nuvarande Tunisien mittemot Sicilien. Exakt när Karthago anlades är höljt i dunkel men det blev mycket snabbt en blomstrande handelsplats som överglänste det mesta inom denna del av Medelhavet. Det är därför inte egendomligt att Karthago kom att kollidera med det expanderade Rom som steg för steg lade alla Italiens landskap under sin makt.

Kollisionen ägde mera bestämt rum på två olika ställen, dels på Sicilien där Karthago hade gamla intressen, dels på den iberiska halvön där Karthago hade flera handelsplatser och även en am­bition att bygga grunden till ett västligt Medelhavsimperium.

Rom hade emellertid likartade intressen och här var det följaktligen ofrånkomligt att krigiska konflikter skulle bryta ut. Krigen mellan Rom och Karthago går under namnet de puniska krigen, romarna kallade nämligen fenicierna i Karthago för puner."

Och vi tänker då alla genast på punica fides...