Saturday, December 13, 2008

cum calore et sapientia



Lucia idag, men vissa av oss uppmärksammade det igår. I år föll det visserligen inte på mina axlar att baka lussebullar åt ämnesfränderna, dock att gå upp tidigt (i mitt fall, det har varit en vidrigt, vidrigt seg vecka) och bege mig i snöslasket till Carolina för att där för första gången åse det legendariska luciatåget.

Sången var i absolut toppklass, ljussriggen i gossarnas pappstjärna lysande, "överraskningsmomentet" ljuvligt, och en låt var förstås på latin (verbum caro factum est...). Dock, den absolut största behållningen var att jag påminndes om Karin Boyes dikt "Till Carolina" då den lästes upp under framträdandet.

Jag har inte orkat blogga om den evinnerliga Carolina-frågan denna termin, dels för att jag har lyckats mygla in mig saker som har med det att göra och försöker vara lite diskret min insiderkunskap, dels för att jag håller på att få magsår av skiten och inte kan diskutera det civiliserat längre, det slutar ofta med en full on rant, där människor sakta och lugnt backar bort från mig med ett stelnat leende på läpparna.

Sålunda var det skönt att se att någon annan än jag faktiskt fattat pennan för att påpeka missförhållandena på sagda biblio (som, om man ska vara paranoid (och varför inte?), mycket v
äl kan vara fullkomligt avsiktliga för att just dra ner antalet besökare). Man hittar denna i Ergo, studentkårens tidning, och då jag tror att det inte går att länka direkt får ni gå in och söka er till "Ergos debatt", om ni vill läsa det i sin helhet:

[...]

Några exempel:
Ordningen i läsesalarna med ständigt trasiga lampor och ickefungerande armaturer är pinsam. Besökarna förväntas utföra underhållet själva för något initiativ från personalen att ombesörja fungerande studieplatser finns tydligen inte. I vart fall inte under den innevarande terminen. I läsesal A kan man se studenter och forskare som ilar bland raderna av bänkar för att överhuvudtaget hitta en läsplats med en fungerande lampa. Det kan inte vara meningen att en stor del av läsplatserna inte är brukbara, eller att användarna själva skall behöva gå till receptionen för att hämta nya glödlampor. Vad är det för ordning?

Orienteringstavlorna, i den mån de alls finns, är en tafflig kombination av dåligt handritade förteckningar och undermåligt tillklippta datoriserade utskrifter. Detsamma gäller papperslappar med allehanda information som tejpas upp både här och där. Det är i sig inget fel på handritade alster men faktum är att som det ser ut idag, ser det mycket oprofessionellt ut.
Det är ovärdigt Sveriges äldsta forskningsbibliotek.

...

Det är en ovärdig initiativlöshet som råder på Carolina Rediviva och biblioteket har tyvärr utvecklats till [att] bli en skamfläck för Sveriges äldsta universitet. Som rektor för Uppsala universitet skulle inte någon av oss varit nöjd med den nuvarande ordningen och som överbibliotekarie hade vi skämts. Det är dags att Ni tar ert arbete på allvar, herr Överbibliotekarie!"


Och vad svarar då herr överbiblio, denne ödmjuke man? Lovar han bums bot och bättring? Enjoy:


"Biblioteksanvändarnas reaktioner är alltid glädjande och uppfordrande, också när de kommer vid sidan av meningsyttranden i styrelse och nämnder och i de dagliga hundratals personliga kontakterna på våra många enheter.

...

[ Lite om den kommande omsturktureringen]

...

Det fortsatta arbetet i detta Carolinaprojekt sker i nära samarbete med Statens fastighetsverk, som ser det som ett pilotprojekt för omhändertagande och vidareutveckling av kulturbyggnader. Under våren får vi möjlighet att ta del av snillrika förslag från tillkallad arkitekturexpertis. Sedan hoppas jag att gruppen kan enas om en tilltalande lösning, som ger ökat liv åt denna skärningspunkt mellan flera befintliga och under byggnad varande institutionskomplex. Carolina Rediviva ska sjuda av akademisk nyfikenhet hos studenter och forskare.

...

Det är möjligt, hrr insändarskribenter, att jag denna höst tagit på större allvar framtidsfrågorna än 40W-lamporna i C-salens 50-åriga hållare. Men en god organisation skall fungera väl även utan chefens omedelbara inblandning, och därför är det alltid nyttigt med välgrundad kritik."


Visionen är vikitgare än versamheten!!!!! Vilket motto för detta nydanande biblio!!!!


(Jag sitter alltså i styrgruppen för ombyggnationen, som omtalas ovan, hur det kommer sig är en historia i sig, den gruppen ville från början inte ha någon doktorandrepresentant (jag kontaktade DN och doktorandombudsmannen), och har egentligen inte sådan nu heller, utan har i sin oändliga nåd låtit mig bli adjungerad, så skulle något av vikt kräva omröstning är jag paria, så jag är kanske, eventuellt en smula skeptisk.)


Vad dessa två gossar inte nämner i sin insändare och som i mitt tycke varit en av de viktigaste problemen på Carro under hösten, det att dom begränsat användandet av datorerna i hög grad, och med beränsat menar jag att det nu krävs inloggning för att kunna använda ens de mest basala funktioner, som t.ex att slå i katalogen. För att logga in behöver man, som jag förstått det, ett konto vid universitetet, typ studentkonto, och om man inte är knuten till univ kan man dra åt helvete (alla forskare sitter ju numera på sina rum, "mest och bäst" så...) . Nja, inte riktigt, man kunde få ett temorärt tredagars tillstånd. Dock om man var knuten till det illustra UU som doktorand (the lowest of the low) kunde man dock inte ens logga in med sitt konto utan var helt utlämnad till dessa tredagars, och som alla vet är det en viss tidspress att avra doktorand, man har sålunda inte riktigt tid att var tredje dag begära nytt, och det är en ganska obehaglig markering att inte vara behörig på sitt forskningsbiblioteks datorer.


Då ingen annan i universum utom doktoranderna verkade tycka detta var ett problem eller kanske lite klantigt, och då denna omdaning inte på något viss gått ut på remiss, tog jag upp saken i DoktorandNämnden (det samlande organet för UUs doktorander), som formulerade ett brev till hr. ÖB, som förklarar problemen och bad om någon slags ändring:


"Doktorandnämnden har uppmärksammats på att man sedan en tid har infört en nyordning för forskare/lärare när det gäller användandet av datorerna på Carolinabiblioteket. När man vill använda dessa för att beställa fjärrlån och begagna samtliga andra funktioner såsom användning av katalogen eller nyttjande av e-uppslagsverk, krävs numer inloggning. Detta innebär att forskare/lärare inte längre kan logga in med sitt användarnamn och lösenord på Carolinas datorer. (Däremot kan studenterna logga in med sina användaruppgifter.)


Man kan dock få ett temporärt användarnamn och lösenord som är giltigt i tre dagar, sedan måste man be om ett nytt igen. Doktorander ska inte behöva gå till
disken var tredje dag och köa bara för att kunna använda datorerna vid ett forskningsbibliotek. Så kan man inte bedriva forskning.


Ett fungerande forskningsbibliotek är oumbärligt för forskare i allmänhet och doktorander i synnerhet, och vid ett dylikt bibliotek borde fullständig tillgång till datorer och dess sökfunktioner och kataloger vara en självklarhet.


Orsaken till denna nyordning sägs vara att missbruk av datorerna på Carolina har förekommit. Doktorandnämnden har emellertid svårt att tro att det är lärare/forskare som har missbrukat datorerna. Om så dock vore fallet är kollektiv bestraffning inte lösningen. Även orsaker som bristande kommunikation mellan UB:s resp. UU:s IT-avdelningar har framförts, men detta är inte heller giltiga ursäkter för att begränsa doktoranders tillgång till datorerna och deras funktioner vid ett forskningsbibliotek.


Doktorandnämnden förordar således att datorerna på Carolina snarast åter görs tillgängliga för doktorander permanent utan temporära inloggningsuppgifter. Dagens doktorander har så pass begränsat med tid att ägna åt sin forskning att tidsödande krångel av detta slag försvårar deras arbete."


Jag är osäker på om jag kan publicera överbiblios svar helt lagligt (är det offentlig handling?), och gör sålunda inte det, men kan väl berätta att tonen påminde särdeles om det svar som publicerades i Ergo, och att han förklarade att det inte alls var som vi sade, att doktorander visst kunde logga in (vi är ett helt gens som varit där och testat, visserligen hade vi inget utarbetat forskningprotokoll eller godkänd vetenskaplig statistisk metod, men jag tycker ändå dessa empiriska studier kan få anses giltiga), gjorde sedan en slags helomvändning om menade att doktorander ju även har ett studentkonto och sålunda kan logga in med detta (som vi alla vet har samtliga doktorander vid UU även gjort sin grundutbildning där, 100%!!!!), men bevärdigades i alla fall att tilldela oss halvårstillstånd. Ah, the graciousness of it all!


Jag kan förstå att det kan finnas behov av att begränsa användran av datorerna, pga att illegaliteter skett genom användningen av öppna sådana, men jag kan verkligen inte begripa varför det inte ska funaka tt göra detta på ett smidigt vis. jag tänker bl.a på KB som vid mitt senaste besök (det var ett tag sedan) dels hade datorer där man kom åt katalogen utan inloggning (det är löjeväckande att man inte ska kunna göra det utan inloggning) dels hade sådan där man kunde komma åt databaser och internet, men jajg vill minnas att man då gjorde det med sitt lånekort (rätta mig gärna), vilket jag finner sympatiskt då det indikerar att biblioteket liksom är öppet för alla som råkar ha ett lånekort, inte bara anställda forskare och studenter, utan den s.k intresserade allmänheten (en demokratifråga i mitt tycke).

I svaret till de två juristerna ovan nämner ÖB åtskilligt om sina långväga studieresor, men han verkar inte ha besökt KB och studerat hur de löst datorproblematiken där.

Jag upprättar härmed en fond för att samla in de ca 130 kronor som behövs för att överbiblio ska kunna göra ett studiebesök i Stockholm. Make your pledge today!


Men, för att återvända till det vackra Luciafirandet, då lästes alltså Boyes egna hyllning till det bibliotek och den anda som vissa gör sitt bästa att låta vandra hädan. Följer här om man nu får citera(och ja, det är Karin själv i Luciaskrud ovan, tack till Lovisa för bilden):


Ser jag dig skymta,
å Carolina, min vän, bakom björkens frostiga ris,
faller stillaste ljus på min väg
som sol i dis.
 
Sträng och förnämlig
är du likt en som livet ett skyddande harnesk skänkt,
men av en skeptisk blidhets dager
överstänkt --
 
som en gammal mans
löje av lätt, lätt snö och höstmild ironi,
tankfullt, med värme och vishet under
och saktmod i.



(Det finns en stark risk att detta inlägg redigeras och censureras, eller t.o.m försvinner då det är skrivet i viss affekt)

4 comments:

Nils said...

Jag håller med vad gäller inloggningen, det är förkastligt! Det är bara att ödsla tid, när man snabbt måste kolla upp något i katalogen. Därtill är detta med studentkonto en vagel i ögat; man tilldelas inte mindre än tre olika lösenord som man ska använda för lika många olika konton (något som vet vilka?) som man förväntas kunna utantill om man inte letat sig in för att ändra. Lösenorden är alltid av detta slag: vaNH&)9tetRa(kepsenäradolfs. Jag vet att jag nu låter som en okunnig gamling, ovan vid datorer, men va fan, väck med lösenorden!

chall said...

åh,du är en hjälpte som blivit adjungerad in i rummet där dom bestämmer om bibliotekets framtid.

Lycka till!

(att inte bli tokig... för nog verkar det rätt... verklighetsfrånvänt?!)

Vad gäller inloggning respek. använding finner jag det väldigt intressant att ett bibliotek som är knutet till ett universitet som dessutom är statligt (som alla universitet utom chalmers och handels) inte är öppet för allmänheten som trots allt bidrar med pengar. Och då tänker jag inte ens på allt det andra vimseriet.

Det klart det ska vara ett särskilt privilegie att få bedriva forskning och använda biblioteket i Sverige. Gu förbjude att vanliga människor skulle vilja forska på sin fritid eller så....

suck suck och dubbelsuck.

God jul!

Johan said...

Och jag som trodde att Stockholms UB var prima sine paris i fråga om okunskap, inkompentens och nonchalans, nu lovar jag att inte klaga längre (eller kanske att bli lite mer tålmodig). KB är nästan ett rent paradis, speciellt nu med trådlöst internet i den stora läsesalen. Och man behöver bara ha ett lånekort.

Ibland drömmer jag om en värld där politiker och universitets administratörer förstår hur viktiga och vitala biblioteken är för ett lands forskning och att ett biblioteks skick är direkt knuten till forskningens framgång. Men eftersom det rör sig mest om forskning i samhällsvetenskap och humaniora kan man lätt förstå att det inte löner sig att lägga pengar på ämne som inte producerar säljbara resultat eller potentiella Nobelpristagare.

Som chall sa: suck suck och dubbelsuck.

David Ekstrand said...

Tja, på mitt UB i England så kan man inte ens komma in om man inte har lånekort (dvs. det är spärrar som man tar sig igenom med streckkod) och lånekort får bara studenter och lärare. Men jag håller med om att det är himla onödigt att kräva inloggning: det går ju faktiskt att låsa webbläsare till en viss domän eller liknande så att man inte kan använda katalogdatorerna till att kolla Facebook. Och jag håller definitivt med om att Carolina, som ju borde vara navet i UUB med faciliteter i världsklass snarare känns som att det har stått stilla de senaste 30 åren. Men mest stör jag mig på att så få böcker har open access och att man inte har tillträde till de vackra rummen (med undantag för TLS) utan i stort sett bara till vinden och den fulbrutalistiska C-salen.

Jag vet att du har klagat på Karin Boye, men jag föredrar det betydligt mer. Det är iaf öppet och välkomnande med en ren och ljus arkitektur och datorer som inte alla kräver inloggning.