exonero

Några strödda ting (mest från SvD, min nya webbläsare älskar SvD av okänd orsak):

- "Document humain", ett hittat slavbrev från 300-t fKr, i SvD:

"Vi har emellertid nu ett brev dikterat eller skrivet av en slav från den här perioden. Dateringen baseras på bokstavsformerna och är säker. Texten hittades på Agorá i Aten vid ett slags husaltare och är inristad på en tunn blyplatta. Mycket få verkar känna till existensen av detta hjärtskärande ­document humain. I Zeitschrift für Papyrologie und Epigraphik, band 163, 2007 finns det återgivet."

- Man kan i samma tidning läsa om skottar, vari det visas att latinare är en lögnaktig grupp:

"Så sent som på 800-talet betydde latinets scotus fortfarande irländare, men det var vid denna tid de skotska invandrarna slutligen besegrade pikterna och fick herravälde över vad som kom att bli Skottland. I högländerna levde det keltiska arvet kvar genom århundradena och gör det i viss mån än i dag. I låglandsområdena angliserades skottarna snabbt, men de fortsatte att identifiera sig med sitt keltiska ursprung. Den politiska myten om Skottland skulle växa fram ur detta och i den ställdes den historiska kronologin på huvudet för att tillfredsställa drömmen om ett avlägset förflutet, om ett ursprung äldre än pikternas och inte minst engelsmännens. En uppfinningsrik revidering av gamla kungalängder under 1200-talet tidigarelade skottarnas ankomst till några hundra år före vår tideräkning. Här fanns gott om utrymme för kreativt tänkande.

Det blev George Buchanan, en av 1500-talets främsta latinister, med högt anseende bland tidens humanistiska lärda, som kom att göra den skotska politiska myten till ett verktyg i kampen om makten över Skottland. Han utnyttjade de förfalskade kungalängderna i sin historiska konstruktion för att påvisa den skotska nationens ärorika förflutna. Redan under Buchanans livstid riktades kritik mot den skotska politiska myten, men det dröjde till början av 1700-talet innan den slutgiltigt demonterades. Då var det i stället dags för de litterära myterna att göra entré."

- och så min älskade Vavilov, vetenskapens helgon, finnes här:

"Staden lamslogs under blockaden och hundratusentals invånare svalt ihjäl, men i Vavilovs frö- och potatisbank vaktade några utsvultna forskare ståndaktigt över sin genetiska skattkammare. Får man tro berättelserna dog de hellre än att äta upp det unika material som insamlats under Vavilovs många botaniska expeditioner. Bortåt 30 personer dog verkligen av hunger. Och den måhända mest gripande berättelsen handlade om DS Ivanov, genbankens särskilde expert på ris. Efter Ivanovs död hittades man i hans rum flera tusen småpåsar med riskornskollekter, insamlade runtom i Asien."

- Vidare i SvD (förlåt, jag läser emellanåt annat, faktiskt) hittar man en Linnér-recension av Robin Lane Fox' Antikens värld: en historisk odyssé genom Grekland och Rom (som är både snyggare, billigare och har bättre titel i sin originalvariant, hur gick man från The Classical World: An Epic History from Homer to Hadrian, till Antikens värld : en historisk odyssé genom Grekland och Rom , den ena med en tidsmässig definition i titeln, den andra med en klumpig geografisk dito (vaddå Grekland? Aten, kanske...)? Jag begriper ej.):

"Författaren menar att mycket går förlorat om man, som de flesta historiker gör, splittrar grekernas och Roms historia. I själva verket utvecklades de båda kulturerna sida vid sida: enligt romarnas egen datering grundades Rom mindre än 20 år efter de ­första olympiska spelen. Ännu viktigare: mellan Grekland och Rom fanns ett ständigt växelspel. Statyer av grekiska berömdheter smyckade Roms forum så tidigt som på 300-talet fKr. Och Roms etruskiska grannar importerade mängder av atensk keramik från och med 500-talet fKr; den bemålade grekiska keramik vi ser i våra museer påträffades till allra största delen i Italien.
...
Boken är rikt illustrerad och översättningen flyter lätt (vissa otympligheter, som exempelvis ”randomiserade”, kan lätt röjas undan i kommande upplagor)."

- Slutligen, om ni inte redan har, lyssna på dokumentären Bibliotekarien i P1, en välgjord berättelse om stölderna på KB, dock alldeles för kort, det fanns så mycket man ville veta mer om, och gärna något om efterspelet, det har varit väldigt tyst om följderna och ganska locket på från omgivningen.