garum

Efter vissa strapatser och alltjämt försvunnet bagage är det mycket skönt att vara tillbaka i lugnet på institutet, ett lugn som inte bara behövs för arbetsro, utan även för att vila efter de fart- och virus-fyllda dagarna i hemlandet.
Rester från det kan erbjudas i form av en något platt UnderStreckare om Pompeji, en anmälan av ett verk författat av en ständig favorit i bloggosvären, Mary Beard:

"Pompeji var en levande stad, som ändå bar tydlig vittnesbörd om äldre tider – ungefär som om man skulle gräva ut en nutida svensk småstad, med gammalt rådhus, medeltida kyrkor och kanske ett slott. Pompeji var dessutom en håla, belägen långt från rikets politiska och kulturella centrum i Rom. Under antiken var staden enbart känd för sin utmärkta garum , den sås på rutten fisk som romarna älskade. Man producerade alla varianter – till och med kosher-garum, för kejsardömets minoriteter.

Först när Pompeji på 80-talet fKr blev koloni upphöjdes latin till det officiella språket, men många talade fortfarande traktens eget språk, oskiska.[stämmer detta, K?] Studiet av lämningarna ger unika insikter i hur en stad av den sorten kunde styras. Jag skriver ”kunde styras”, för riktigt säkra är vi inte. Istället för att ge visshet lämnar oss Beard med frågor. På många punkter är nämligen inte bara amatören utan också forskaren okunnig."

I slutet kommenteras personen Beard och hennes blogg, hon framställs som en sådan där härligt okonventionell, som klychan lyder, individ, och visst är det synd att man inte kan koppla verk från författare, och i synnerhet att man kanske inte kan urskilja vad som mycket väl kan vara en blogg-persona, ty, chockerande nog, är inte allt som står i bloggformat dagens sanning, utan även där finns utrymme för förkonstling och konstruktion.