Veritas

På blixtvisit i den eviga ungdomens stad av delvis personliga och delvis yrkesmässiga orsaker, och lyckas då förstås pricka in promotionen! (Visserligen inte själva akten, då jag var för upptagen med att dricka kaffe med min arbetslöse bror och springa underliga, svenska ärenden, men sitter just nu ivrigt väntandes på traditionsenlig promo-tårta, klänningsanalys och beundran av ringar etc)

I SvD hittar man en särdeles passande UnderStreckare, visserligen publicerad igår, men eventuella daumumproblem vägs upp av att den är skriven av allas vår Stickan, och det i mycket fin form! (Jag kommer inte på en bra smula Stickan-trivia, som ju brukar servaras vid omnämnande av den illustre rector magnificus emeritus, någon kanske kan bidra i kommentarerna?):

"Universitetet kan i dag inte gärna anses som en fjärran lufttunn och exotisk övärld, ett studieobjekt för experter. Åtminstone namnet lever och är föremål för starka känslor... Det är därför med tacksamma förväntningar som en allmänintresserad läsare mottar en till formatet hanterlig framställning med titeln Die Universität. Geschichte einer europäischen Institution, skriven av den tyske litteraturhistorikern Hans-Albrecht Koch (Wissenschaftliche Buchsgesellschaft, 318 s). Tacksamheten förbyts under läsningens gång i besvikelse på en viktig punkt. Rubriken ”en europeisk institutions historia” har knappast full täckning i bokens innehåll.
...
Den angloamerikanska världen måste likaså anses i förhållande till sin betydelse styvmoderligt behandlad. Ett fel sådant som beteckningen ”ivory league” (”elfenbensklubben”) för de gamla amerikanska universiteten kan möjligen vara en tillfällig lapsus, men det minskar avsevärt läsarens förtroende. Det rätta namnet, ”the ivy league” – ”murgröneklubben” – måste anses vara ett välbekant uttryck.

När detta är sagt och bokens alltför pretentiösa underrubrik och svaga partier således är vederbörligen avbasade, anstår det anmälaren att i Thorilds efterföljd besinna att ingenting göres för sina fels skull utan för sitt värdes skull och i den andan ”låta hela verlden lefva”. Läsaren av Kochs ”Die Universität” får sig till livs en trots det begränsade formatet grundlig skildring av det tyska och, låt vara mer översiktligt, det österrikiska universitetsväsendets utveckling från senmedeltiden till 2000-talets tidiga år. Det är inte illa, och det är högeligen nyttigt för en svensk läsare, ty det kan inte råda tvivel om att åtminstone intill andra världskriget det tyska universitetet var den intellektuella miljö som utövade det största och mest djupgående inflytandet inte bara på idéer och strömningar i den svenska akademiska världen utan också på svenskt högskoleväsen som organisation och struktur. Språkkunskapernas djupa förfall bland svenska studenter och universitetslärare hotar att ytterligare förvärra okunnigheten om denna urgamla och väsentliga intellektuella förbindelse.
...
En avgörande förutsättning för universitetens blomstring, som författaren inte förefaller mig att betona tillräckligt, var skolväsendets utveckling: det meritokratiska 1800-talet skapade noga reglerade studiegångar, med avgångsbetyg som villkor för tillträde till nästa trappsteg. Till systemet hörde stränga kompetenskrav på växande lärarkårer på olika nivåer. Det var detta som gav de filosofiska fakulteternas studenter goda utkomstmöjligheter och ställningar och som därmed säkrade en god och bred rekrytering till både de humanistiska och de naturvetenskapliga universitetsämnena."

Addenda: snabb "fika" hos moderna, tårta hemma på lingfil och vin borta hos antikarna. Är mingelproffs. Fick även höra vilka som klantade sig med latinet i promotionsakten, tänker inte hänga ut någon dock.