victoria velox auspiciis effecta tuis

Visst har jag suttit och följt installationen via nätet denne dag och mest utstött små rörda och beundrande ljud (de gröna skorna!), men jag tror att det någonstans har mer att göra med prokrastinerande än någon djupare vilja att följa detta historiska evenemang.

Det var tydligen dessutom fjärde gången som man hade en s.k inaugural poet, som sålunda framträdde med specialskrivet poem. (De tidigare har varit, med det första exemplet såsom det mest kända, Robert Frost (dock ej med nyskriven)vid Kennedys installation, därefter Maria Angelou och Miller Williams vid Clintons två installationer, en demokratisk tradition sålunda.) Jag är ganska förtjust i idén om specialkomponerade verk och sålunda även konceptet poet laurate, och tycker det är enormt tråkigt att Sverige inte håller sig med en rikspoet eller för den delen hovpoet med uppdrag att plita något till såväl kungliga occasioner som regeringsskiften, eller blott vid nationella erfarenheter (något i pentameter om stormen Gudrun hade suttit fint). Det finns med sådant utmärkt tillfälle att inte bara lyfta fram talanger och medvetandegöra om genre och skrivande utan även till kontrovers (både litterär och politisk) och komik (Ted Hughes). Överhuvdtaget, fram för mer tillfällighetsdiktning!

Den lagerutvalda denna gång var Elizabeth Alexander (text här, är inte så imponerad), men traditionen har som ni alla vet förstås antika rötter och fortlevt i sekler och generationer, ty dessa kloka förstod att det är ett av de få sätten att bli evig, att bevaras i poesins bärnsten i tidens stömmande vatten(Entschuldigung, är vansinnig trött och nervig, ska flyga imorgon).

På senare tid har jag fastnat mycket för Claudianus, och vad passar sålunda bättre än att låna några rader från den hovanknutna och politiska poesi som han producerade? (Antidikterna är skojigare men kommer inte på fråga idag.)
Vi lånar lite av det ohejdade och omotiverade smicker som östes över den veke kejsaren Honorius vid hans fjärde konsulat i den uppenbart betitlade de quarto consulatu Honorii Augustii, som funkar fint med tanke på att ett av den nye presidentens viktigaste uppdrag är att se till att USAs gundlag rehabiliteras efter dessa år av misshandel, och låter det stå som sant:

non inminet ensis,
nullae nobilium caedes; non crimina vulgo
texuntur; patria maestus non truditur exul;
impia continui cessant augmenta tributi;
non infelices tabulae; non hasta refixas
vendit opes; avida sector non voce citatur,
nec tua privatis crescunt aeraria damnis.
munificus largi, sed non et prodigus, auri.
perdurat non empta fides nec pectora merces
adligat; ipsa suo pro pignore castra laborant;
te miles nutritor amat. Quae denique Romae
cura tibi! quam fixa manet reverentia patrum!
firmatur senium iuris priscamque resumunt
canitiem leges emendanturque vetustae
acceduntque novae. talem sensere Solonem
res Pandioniae; sic armipotens Lacedaemon
despexit muros rigido munita Lycurgo.
quae sub te vel causa brevis vel iudicis error
neglegitur? dubiis quis litibus addere finem
iustior et mersum latebris educere verum?
quae pietas quantusque rigor tranquillaque magni
vis animi nulloque levis terrore moveri
nec nova mirari facilis! quam docta facultas
ingenii linguaeque modus! responsa verentur
legati, gravibusque latet sub moribus aetas.

Översättningen är från 1922 års Loeb-utgåva:

A sword is no longer hung over our heads; there are no massacres of the great; gone is the mob of false accusers; no melancholy exiles are driven from their fatherland. Unholy increase of perpetual taxes is at an end; there are no accursed lists, no auctions of plundered wealth; the voice of greed summons not the salesman, nor is thy treasury increased by private losses. Thou art liberal with thy money, yet not wasteful of it. The loyalty of thy soldiers is a lasting loyalty, for it is not bought, nor is it gifts that win their love; the army is anxious for the success of its own child and loves thee who wast its nursling. And how deep is thy devotion to Rome herself! How fixed abides thy reverence for the Senate! Old customs are preserved, law has recovered its ancient sanctity in the amendment of former statutes and by the addition of new ones. Such an one as thee Pandion's city found in Solon; even so did warrior Lacedaemon disdain walls, for unyielding Lycurgus gave it defence. What case so petty, what judicial error so slight that it escapes thy notice? Who with truer justice put an end to dishonest suits and brought forth lurking truth from her hiding-place? What mercy, yet what firmness; thine is the quiet strength of a great soul, too firm to be stirred by fear, too stable to be swayed by the attraction of novelty. How stored with learning thy ready wit, how controlled thy speech; ambassadors are awe-stricken at thine answers, and thy grave manners make them forget thy years.

Vid hans nästa inauguration on fyra år bör de välja en latinist istället. Det blir bäst så.