Thursday, January 15, 2009

Signa et aquilas duas adhuc barbari possident

Vi hittar en DN-essä om slaget i Teutoburgerskogen, som har vissa tvetydigheter:

"I fyra dagar varar kampen med allt större romerska förluster. På slagfälten hopar sig lera, blod, inälvor och avhuggna kroppsdelar; mot skymningen plundrar germanerna de döda och sårade in på bara skinnet och på kvällen offrar de de tillfångatagna romerska officerarna på sina altare under höga skrik. Den fjärde dagen kastar sig Varus mot sin svärdsklinga. Då han hittas separeras hans huvud från kroppen och skickas med bud till Augustus i Rom, som tar emot nyheten chockad och förtvivlad: "Varus, ge mig mina legioner tillbaka!"

Är det officerarna eller germanerna som skriker? Och klinga, även om jag inte hittar några direkta belägg, då det visserligen är hela svärdsbladet, är det inte snarare kanten, och kasta sig mot, ska det inte vara kasta sig på, och snarare svärd? "Kasta sig mot" finner jag väldigt mystiskt.

Sedan kläms, som synes, det berömda citatet in: Quintili Vare, redde legiones eller Vare, Vare, legiones mihi redde som det ibland återges, och lustigt nog, i sitt petande i källor, se nedan, nämns det aldrig att just det är hämtat från Suetonius (Div.Aug 23.49 Adeo denique consternatum ferunt, ut per continuos menses barba capilloque summisso caput interdum foribu illideret, vociferans: Quintili Vare, legiones redde! diemque cladis quot annis maestum habuerit a lugubrem), och som överhuvudatet inte nämns i uppräkningen av antika källor:

"Det är beklagligt att ingen "krigsreporter" var närvarande för att rapportera om striden. Utöver Velleius Paterculus, tidigare kommendant i Germanien och bekant med både Varus och ­Arminius, har den kände historikern Publius Cornelius Tacitus (ca 55-115 e Kr)skrivit om Germanien i sin "De origine et moribus Germanorum" och om slaget i sina "Annales". Mest utförlig är historikern Cassius Dio (f ca 163 e Kr) med sin romerska historia. "

(Längre ner i essän refereras det till Tacitus Germania, så konsekvens saknas i texten.) Det kanske även varit lägligt att påpeka att Cassius Dio författat sitt på grekiska.

Om författaren till essän kollat upp det Kalkriese med museum som diskuteras utförligt som en trolig plats för slaget i fråga hade hon funnit att det har en utmärkt hemsida där alla de antika källorna finns, latinet i original med såväl tysk som engelsk som hollänsk översättning och de grekiska tyvärr blott i översättning. Gå hit och läs istället.

2 comments:

Martin said...

Jo, SAOB säger också att klinga avser hela bladet, men essäisten kan möjligtvis räddas av det, känslan säger mig, lite långväga repet: "äv. (i poesi l. vitter stil) om vapnet i dess helhet".

Och utan att vara helt insnöad pragmatiker känns det faktiskt l i t e som om det är germanerna såsom agenter som skriker.

Och jo, jag tycker faktiskt också att "på" är att föredra, det bleve liksom lite mer mitt i prick på det farliga vassa, "mot" låter mer som en tackling.

SDIL said...

Jag är inte så säker på det, min första tanke var att det med skrik framhölls för att visa de romerska offrens rädsla.

Glad att vi är ens om prepositionen dock!