tristis animi levare curas

Det är nu bara två veckor kvar till storhögtiden Alla Hjärtans Dag, en perenn favorit här på bloggen, då man för det första behöver något trevligt i februari, och för det andra inte behöver vara parhysteri, det blir helt enkelt vad man gör det till, det behöver inte vara plågsam utpekande rosutdelning, utan kan innebära kakor, vilket alltid är prima.

Latinbloggen vill gärna hjälpa dem av er som söker den perfekta gåvan inför denna dag, blommor är visserligen trevligt, men hur originell känner man sig om man som alla andra brassar på med röda rosor, och choklad, det är ett veritabelt minfält, först och främst då var och varannan människa nuförtiden bär på de mest obskyra allergier, kan man oavsiktligt orsaka en lös mage på det uppvaktande eller till och med andnöd av den sämre varianten, och vad i chokladväg som ska man ska välja om man nu lyckats navigera allergi-hindren, det är ju en konstart i sig. (Sådana där hjärt-formade bitar i specialaskar från marabou beskrivs bäst av det brittiska ordet naff (fantastiskt begrepp, närapå onomatopoetiskt), de där i gelé är väl ingen så dum att man köper, och de mer exklusiva i små pytteaskar ser gärna lite snålt ut.) Nej, det kan aldrig sägas nog, den enda vettiga presenten man kan ge någon, vare sig det gäller föremål för öm låga eller vän, är en bok.

.

Rekommendationen i år som följer ges i god tid så ni alla kan betsälla den från er lokala internetbokhandel, visserligen har jag sett den såväl på UEB som diverse flyplatser (inser plötsligt att jag redan hunnit hänga på 4 olika flygplatser i år, och dessutom upprepade gånger. För att vara flygrädd, så är jag i luften en del.), men man kan ju inte lita på någon i dessa dagar. Nåväl, boken med The latinblogg-valentine seal of approval är antologin My mistress sparrow is dead med Jeffrey Eugenides (Virgin suicides, Middlesex) som redaktör och förordsförfattare.

Det är just förordet jag vill dröja kvar vid, då Eugenides där först fördjupar sig i sitt förhållande till den dikt som givit samlingen dess titel:

"(Incidentally, this poem, or more specifically, the onomatopoeia of its two central words, "passer" and "pipiabat", did more than anything I can remember to make me want to become a writer. I can still hear our Latin teacher, Miss Ferguson, piping out in her most piercing sparrow's voice, "passer pipiabat", getting us to notice how much the plosive rythm resembled a bird singing. That words were music, that, at the same time they were marks on a page, they also referred to things in the world and, in skilled hands, took on properties of the things they denoted, was for me at fifteen, an exciting discovery, all the more notable for the fact that this poetic effect had been devised by a young man dead for two thousand years, who'd sent this phrase drifting down the centuries to reach me in my Michigan classroom, filling my American ears with the sound of Roman birdsong.)"

Han vänder sig därefter åter till själva passer-cykeln (om man kan kalla två dikter en cykel), och sin princip för urvalet av noveller:

.

"The pluperfect of pipiabat is elegiac; the bird used to sing. Now its song has been silenced. Catullus, who in the previous poem had cause to wish the bird would fly away, now changes his mind. [...]

Things were bad with the sparrow around. They're bad with the sparrow gone. Nothing is keeping Lesbia from giving all her love to Catullus now. But Lesbia's no longer in the mood. Worse, her crying has ruined her looks. [...]

Despite the multiplicity of subjects and situations treated here, one Catullian requirement remains in force throughout, In each of these 26 love stories, either there is a sparrow or the sparrow is dead."

.

Det ska erkännas att förordet på runt 10 sidor är det enda jag ännu läst i boken, men den är snygg (ett viktigt kriterium, i synnerhet om man ska bruka den i uppvaktande syfte, se urvalet ovan), profiten tillfaller 826 National (du vinner karmapoäng bara genom inköp och imponerar på mottagare, ungefär som att sända ut UNICEF-julkort), och novellerna är inte bara skrivna av giganter såsom Tjekov (ChW, är det rätt translitterering; Chekov?), Faulkner, Kundera, Musil och Carver, utan även av en del nyare namn, t.ex Miranda July, och kommer sålunda att funka ypperligt att överräcka till antingen ens respektive, eller förälder, eller bästis, eller tyngande crush.

.

Fånga tillfället, ta en risk, ty som JE avlutar sitt förord:

"Passer pipiabat. Here's a loose translation: "better a sparrow, living or dead, than no birdsong at all."