Eros II

Efter lunch fortsatte symposiet, men med dåliga auspicier, ty Tomas Hägg, som skulle föreläst, var tydligen sjuk. Hans paper lästes dock upp då det anknöt nära till den följande föreläsniningen i eftermiddagssessionen, betitlad Eros goes East Parthenope the virgin meets Varniq the ardent lover.

Det lades upp några overhead bilder på Tomas Hägg då hans text lästes, så att man skulle få en slags helhetsupplevelse, en av bilderna var från då han installerades som hedersdoktor i Athen, och den regalian var särdeles imponerande.

Nåväl, vad han främst skulle tala om var romanen Parthenope, en fragmentariskt bevarad sådan, som han nyligen författat en bok om.
Linnér skriver i sin recension av Häggs Parthenope. Selected Studies in Ancient Greek Fiction :

"Den andra frågan - för vilka skapades romanen? - debatteras fortfarande livligt. Ett sannolikt svar är att kvinnorna redan från början var en intressant målgrupp. Läsförmågan ökade i hellenistisk tid, och det fanns högt bildade kvinnor. De tidiga romanerna sysslade gärna med kvinnor - särskilt tydligt är detta i de båda skrifter som nämndes inledningsvis - och med psykologi, känslor och privatliv. Studier från senare år visar att romanernas hjältinnor beskrivs på ett sympatiskt och levande sätt som skulle göra det lätt för samtida emanciperade kvinnor att identifiera sig med dem."

Bryn Mawr recensionen belyser boken från andra aspekter, men det som diskuterades på detta symposium, Häggs paper hade titeln Eros and erotika in the Parthenope romance, var hur Eros själv har framställts och beskrivits.

Eros, eller dess personifikation bör vara ung, då sådana känslor hör ungdomen till, och redan hos Platon omtalas han som "unge Eros". Vidare är han, för att citera från min kladdiga anteckningar "an agitation of the mind, increased by familiarity".
Beskrivningen av honom med vingar finns bekräftad hos en del antika författare, som Propertius och Quintilianus, och även i (pseudo-)Senecas Octavia.

Ett lösryckt citat, klottrat mitt på sidan, jag tror det är fråm Troades:
"Mortals call all acts of foolishness Afrodite."

Det var, som sagt, av vikt att Häggs paper lästes då nästa hörde noga samman med den.
Det var helt enkelt skillnaderna eller likheterna mellan den grekiska Parthenope och dess persiska variant som skulle diskuteras. Man kan citera direkt från Bryn Mawr recensionen:

"A postscript to this article announces another surprising discovery: the recognition of an eleventh-century Persian romance, Vamiq and 'Adhra, as a close adaptation of the same Greek novel. A critical edition of the fragments of both works, together with a detailed treatment of the relationship between them, can be found in The Virgin and Her Lover, published by Hägg and his co-discoverer Bo Utas in 2003. The present volume contains three earlier articles arising from the discovery. The first, a review of the principal papyrus fragment of the Greek novel in light of the Persian material, observes how the latter preserves the scene presented in the Greek novel while significantly adapting details. Thus the Persian material facilitates reconstruction of the plot of the Greek novel but offers limited assistance in reconstructing the text of the papyrus.
In the next chapter, which surveys various possible forms of reception of Greek fiction in the Near East, Hägg traces a likely route for the transmission of Parthenope to its Persian descendant via an Arabic intermediary. The piece closes by considering stories among the Arabian Nights collection previously identified as derived in part from Greek novels. Particularly intriguing is Hägg's final speculation, that a frame story for one of these tales, which narrates the search for a story more wonderful than any previously heard, offers a possible model for the transmission of Greek romances to the East"

Och det är just denna Bo Utas som uppträde härnäst på scenen. Och hans paper fick heta Greek Eros and islamic ethos in Vâmiq and ’Adhrâ (har ingen aning om translittereringen)
Förstår ni hur spännande detta är, iuvenes?
Man tänker sig ofta och helst att den antika litteraturen är en slags sluten svär, och glömmer gärna dess tentakler ut mot arabvärlden, Bysantium och vår egen tid. (Dessa dagar gav en god översikt)

Utas berättade väl just om det som artikeln ovan sade och utvecklade därom, Han gjorde några intressanta iakttagelser, såsom i att en persisk variant av romanen står hjältinnans namn först i titeln, i en arabisk är hjältens främst.
Utas slutsats var finalement, för att citera ordagrant, ”Eros didn’t go very far east”, men kan nog säga att den bevingade (som tydligen ej här är med sina vingar, möjligtvis av metriska skäl)blott har detta lilla gästspel.

Det finns ett klottrat "Heine" mitt på sidan, men jag minns ej varför.

Jag var mycket fascinerad av detta föredrag, det var dock en sak som fick tankarna att vandra. Utas omnämnde den omtalade romanen i sin jämförelse med dess grekiska motpart såsom ”The persian version” och det var något med klangen i denna fras som satte fantasin i rörelse, det klingar lite som, tja, ”asian sensation” och jag började konstruera i tankarna ett glamrockband med just namnet "The persian version", det skulle vara mycket mattor och fransar och tassels.

Eller så kan man tänka på den dyrkade Robert Graves dikt med samma titel:

Truth-loving Persians do not dwell upon
The trivial skirmish fought near Marathon.
As for the Greek theatrical tradition
Which represents that summer's expedition
Not as a mere reconnaissance in force
By three brigades of foot and one of horse
(Their left flank covered by some obsolete
Light craft detached from the main Persian fleet)
But as a grandiose, ill-starred attempt
To conquer Greece--they treat it with contempt;
And only incidentally refute
Major Greek claims, by stressing what repute
The Persian monarch and Persian nation
Won by this salutary demonstration:
Despite a strong defence and adverse weather
All arms combined mangificently together.


Jag avvek faktiskt innan den sista sessionen Loving reading indeed: narrative and poetics in the Greek novel, varvid föreläsningen skulle vara The end of the greek novel och diskussionen lång, men det hade varit mycket fest för mig kvällen innan, och huvudet som fungerat av ren viljekraft och adrenalin och fascination, började sloka, och det fick vara.

Fortsättning följer...