Thursday, March 13, 2008

quanto tu optimus omnium patronus

Jag har sedan början av veckan en mycket trevlig houseguest,besökandes i den eviga ungdomens stad för Carolinas rika skatter, som i sanning är en gäst och inneboende av det bästa slaget, som medför en ypperlig värdinnegåva i form av ”Fest på spår: Menyer ur järnvägens historia” (ngt komplicerade recept, men o så tjusig), samt frikostigt lånar ut sina medhavda TLS.

Har liksom aldrig tid att pallra mig iväg till den storslagna tidskriftsläsesalen för sådan indulgence längre, är för upptagen med att dricka kaffe och slösurfa, så det var i sanning ett kärt återseende. Det kommer väl aldrig finnas ngt av denna kaliber i vårt rike, dessa lysande recensioner och dispyter, den underfundiga humorn och den glädje som var nummer ger finner man icke på annan plats.

Kikar man in på hemsidan, kan man skumma artikeln "Airing the Classics", om BBC Radio och dess långvariga framlyftande av de klassiska språken, och på senare tid har de:

"The most recent BBC investment in classical literature is a major Radio 3 series entitled Greek and Latin Voices, in which a single classical author is discussed each week, in four fifteen-minute talks, by four different speakers – academics, critics and creative writers. Homer and Horace were featured in December; Thucydides and Augustine (a nice addition to the usual classical canon) are having their turn this month; Euripides and Tacitus will follow in March; with Sappho, Juvenal, Cicero, Plato, Virgil and Herodotus to come later in the year. "

Sveriges radio, take notes!

Nåväl, det exemplar som jag förlängde frukosten i timtal med imorse hade inte bara en lång artikel om papyrusfynd och eventuella Simonides dikter, utan även masor av Nurejev, litt.vet i mängder, Indo-european poetry and myth, en notis om Virginia Woolf och fotboll (Robert Graves är inblandad) samt en nätt liten recension skriven av Mary Beard (ständigt detta skägg) av någon ny roman, Counting the stars, som såsom så många andra försökt, att i romanform berätta kärlekshistorian mellan Catullus och ”Lesbia”.

Tydligen lyckas den lika bra som är brukligt i denna närapå egen genre (Catullusfantasier, se kapitlet "The afterlife of Lesbia" i Wisemans finfina Catullus and his world, den första kom tydligen redan 1707; The Adventures of Catullus and History of his Amours with Lesbia, och hur underbar är inte den titeln, känner att den har serietidningspotential), då det synes mest vara ett ansträngt sammanfogande av dikterna, inte en strof får tydligen utelämnas.

En ganska trevlig bok med Catullus-appearance, som dock faller något utanför den ovanämda genren, är Thornton Wilders The Ides of March (även Wiseman gillar den), passande då detta ju är nu på lördag, som av en slump sammanträffande med latinfestivalen, en bok som visserligen inte är historiskt korrekt, men stämningsfull och synnerligen välskriven, och vi som gillar brevromaner glädjs. Läs hellre den.

Och vi avslutar med Catullus kryptiska Caesardikt, 93, som gett upphov till en myriad olika kommentatorstolkningar:

Nil nimium studeo, Caesar, tibi velle placere,
nec scire utrum sis albus an ater homo

1 comment:

fragmentarius said...

Den finske skalden Saarikoski har också brottats med de där verserna, men det verkar inte som om han blev så mycket klokare:

Jag har nu drivit omkring i tre dagar
med en lång bräda under ena armen
(nil nimium studeo, Caesar, tibi velle placere)
och en kortare under den andra
(nec scire utrum sis albus an ater homo)

Först sen jag börjat bygga en väg av brädorna
fattade jag äntligen
att genom ögonen kan man inte se in

Catullus dikter är kvistställen

Övers. Mia Berner, ur Thiarnia (ellerströms 2000), s. 68