En läsvärd UnderStreckare om den nya utställningen på Nationalmuseum, Lura ögat. Fem seklers bländverk, som även kort berör den antika konsthistorien (Erika, när du är i sthlm härnäst är det den här utställningen vi ska gå på tillsammans, bara så du vet!):
"Ända sedan den grekisk-romerska antiken har huvudfåran i den varit att efterbilda världen, skapa illusioner av den sinnliga verklighet som omger oss. Mimesis, härmning, är den term vi ärvt från grekerna, och särskilt under de perioder då de grekisk-romerska idealen varit som mest levande – under renässansen, under upplysningstidens klassicism, under 1800-talets realism – har kraven på, och de formella möjligheterna till, en illusorisk bildkonst varit som starkast. Eftersom den västerländska konsttraditionen inte i första hand är stilistisk utan filosofisk har konstens värde bestämts av just dess förmåga att framkalla övertygande bilder av den förnimbara världen. Konsten har blivit verklighetens dubbelgångare."
[...]
"Ända sedan den grekisk-romerska antiken har huvudfåran i den varit att efterbilda världen, skapa illusioner av den sinnliga verklighet som omger oss. Mimesis, härmning, är den term vi ärvt från grekerna, och särskilt under de perioder då de grekisk-romerska idealen varit som mest levande – under renässansen, under upplysningstidens klassicism, under 1800-talets realism – har kraven på, och de formella möjligheterna till, en illusorisk bildkonst varit som starkast. Eftersom den västerländska konsttraditionen inte i första hand är stilistisk utan filosofisk har konstens värde bestämts av just dess förmåga att framkalla övertygande bilder av den förnimbara världen. Konsten har blivit verklighetens dubbelgångare."
[...]
"Trompe-l’œil-konsten går tillbaka på den tid då våra föreställningar om empiri, sinnlig iakttagelse som kunskapsform grundlades: den grekiska antiken. Romaren Plinius berättar i sin ”Naturhistoria” från första århundradet e Kr om en tävling i konstskicklighet mellan de grekiska målarna Zeuxis och Parrhasios – tävlande greker är vår kulturs embryo, inte bara idrottsligt. Zeuxis målade druvor så verklighetstrogna att fåglarna försökte äta av dem. Parrhasios däremot dolde sin målning bakom ett draperi. När Zeuxis ville dra undan det visade det sig vara målat på väggen. Han förlorade tävlingen, för, som Plinius säger, han hade bara lyckats lura fåglarna, medan Parrhasios lyckades lura en konstnär."
Essän tar också upp målningen Stilleben med ölglas och nötter:
"Skummet på ölglaset i Johann Georg Hainz utsökta ”Stilleben med ölglas och nötter” handlar inte om det sekundsnabbt bortdöende utan om bevarandet av det. Här blir vanitas-måleriet glädjen över att det mest obeständiga trots allt kan göras beständigt. Konsten som bevarare, en urgammal estetisk idé, Horatius ”minnesmärke varaktigare än brons”."
Vilket är en tavla som i diktform dök upp i Malte Perssons senaste diktsamling:
Essän tar också upp målningen Stilleben med ölglas och nötter:
"Skummet på ölglaset i Johann Georg Hainz utsökta ”Stilleben med ölglas och nötter” handlar inte om det sekundsnabbt bortdöende utan om bevarandet av det. Här blir vanitas-måleriet glädjen över att det mest obeständiga trots allt kan göras beständigt. Konsten som bevarare, en urgammal estetisk idé, Horatius ”minnesmärke varaktigare än brons”."
Vilket är en tavla som i diktform dök upp i Malte Perssons senaste diktsamling:
Ur detta beska skum skall ingen Venus stiga,
om inte först förvrängd av perspektivet
(som inte helt har lyckats imitera livet –
det tingliga, det timliga, här i det eviga).
om inte först förvrängd av perspektivet
(som inte helt har lyckats imitera livet –
det tingliga, det timliga, här i det eviga).
Ur dessa nötter växer ingen lund att ligga
under – men, dum bibet pictor, vivet:
han pinctar fortsatt fram det vanliga motivet –
I herrar critici kan därom vara eniga.
[...]
No comments:
Post a Comment