Jag vill minnas att jag tidigare nämnt Bernstöms Bestiarium, den volym som ni ser på bilderna ovan (hisnande skön utan skyddsomslaget), den är makalöst vacker, invändigt som utvändigt, och där under huden även. Såg att den blivit föremål för en recension i SvD som visserligen berättar utförligt och anekdotiskt om denne Bernström:
"Till att börja med begav sig Bernström till England, året var 1925, där han i kraft av ett fördelaktigt yttre, talanger som ryttare samt enastående språkbegåvning snart inledde en lovande karriär inom teatern. Redan året därpå finner vi honom på kontinenten, där han lyckas få en roll i stumfilmen ”Faust”, bakom Gösta Ekman den äldre, varefter han, under artistnamnet Jean Storm, kom att bli en ofta anlitad profil hos Jean Renoir och andra stora filmregissörer. Han slog sig ned i Paris; det var ännu 20-tal och livet lekte.Nu inträffade emellertid en serie haverier.
Det började med att han kraschade sin karmosinröda Bugatti cabriolet, vilket sägs ha varit omtumlande, och när i samma veva ljudfilmen slog igenom infördes lagar i Frankrike som för att skydda inhemska skådespelares intressen spärrade vägen för utländska artister. Ridå.
Den påhittige Bernström startade nu istället en kulturtidskrift – Nord-Sud: Revue Franco-Scandinave – inriktad på allt möjligt mellan litteratur och gastronomi. Men, som alla vet, också kulturredaktören lever i en osäker värld. Särskilt om hans finansiär heter Ivar Kreuger. Enligt legenden träffades de två över en middag så sent som på kvällen den 11 mars 1932, alltså bara timmar före det fatala skottet."
Förtjusande anekdoter, och visst beskrivs bakrunden till den kompilationsvolym som nu föreligger, ("skrev samtliga zoologiska artiklar i ”Kulturhistoriskt Lexikon för Nordisk Medeltid”, ett gigantiskt uppslagsverk som utkom i 22 band mellan 1956 och 1978"), men man får ett intryck att blott förordet och slutsidorna studerats, och dess mitt och största del bör inte negligeras!
Om man bara tittar på måfå i denna underbara bok, så råkar jag hamna på mula/mulåsna (s.270-272), kanske delvis för det fantastiska leendet på den avbildade dito, very reminicent on George Bush d.ä, får man reda på sådant fascinerande som att nordborna inte riktigt var bekanta med begreppet överhuvudtaget, och hade inget riktigt begrepp om skillnaden mellan mula (korsningsprodukten av åsnehingst och häststo) och mulåsna (hästhingst + åsnesto), då deras latinska motsvarigheter mulus och burdo förklaras skakigt i svenska senmedeltida glossarier, och i Gustav Vasas Bibel avbildas Absalons mulhingst som en verklig häst!
Finns sedan flera notiser om mulåsnornas när var hur i de nordiska länderna, det vertkar sannolik ha funnits en eventuellt rysk ”muläsle[v]aktare” i Stockolms hovstall 1594 (jag känner att den anteckningen i klädkammarräkneskaperna definitivt kan ligga till grund för Guillous nästa historiska trilogi), och det hela avslutas med en anekdot från Saxo, måhända apokryfisk, att:
”en i latin föga bevandrad norsk präst, som avundsmän genom att radera två bokstäver i mässboken förledde att under en gudstjänst till de närvarandes munterhet kalla konung Svend Estridsson mulus Dei istället för famulus Dei […].”
Man kan sitta i timmar med denna bok, den förstöde en hel kväll för mig då det egentligen skulle ha tvättats och diskats, men å andra sidan vet jag nu ett och annat om Iohannes Caius’ De canibus britannicis, världens första hundrasöversikt och mer om löss än någon borde (såsom att det åberopades som ett av Katarina Ulfsdotters mirakel vid dennas kanoniseringsprocess att det inte funnits ngra dito på ett sekel i klostret) samt att tonfisken enligt grekisk folktro, belagd redan hos Aischylos, såg bättre med höger öga än vänster (ni får själv se efter varför)
Om man är intresserad av de nordiska språken, latin, biologi, zoologi, entomologi (salve mater!), bibelöversättningar, nomenklatur, medeltid, stormaktstien, antiken, isländska sagor, heraldik (se räv), litteraturhistoria, kulturhistoria eller bara att ha den ultimata presenten att ge ungefär vem som helst, och i synnerhet är det en utmärkt gåva till de där naturvetarna som man har i sin omgivning och som av okänd orsak tycker att en Teubner-utgåva är en tråkig present, och den har till råga på allt ett facilt pris för en sådan bedårande praktvolym, strax under 240 kr hos nätboklådorna!
Finns sedan flera notiser om mulåsnornas när var hur i de nordiska länderna, det vertkar sannolik ha funnits en eventuellt rysk ”muläsle[v]aktare” i Stockolms hovstall 1594 (jag känner att den anteckningen i klädkammarräkneskaperna definitivt kan ligga till grund för Guillous nästa historiska trilogi), och det hela avslutas med en anekdot från Saxo, måhända apokryfisk, att:
”en i latin föga bevandrad norsk präst, som avundsmän genom att radera två bokstäver i mässboken förledde att under en gudstjänst till de närvarandes munterhet kalla konung Svend Estridsson mulus Dei istället för famulus Dei […].”
Man kan sitta i timmar med denna bok, den förstöde en hel kväll för mig då det egentligen skulle ha tvättats och diskats, men å andra sidan vet jag nu ett och annat om Iohannes Caius’ De canibus britannicis, världens första hundrasöversikt och mer om löss än någon borde (såsom att det åberopades som ett av Katarina Ulfsdotters mirakel vid dennas kanoniseringsprocess att det inte funnits ngra dito på ett sekel i klostret) samt att tonfisken enligt grekisk folktro, belagd redan hos Aischylos, såg bättre med höger öga än vänster (ni får själv se efter varför)
Om man är intresserad av de nordiska språken, latin, biologi, zoologi, entomologi (salve mater!), bibelöversättningar, nomenklatur, medeltid, stormaktstien, antiken, isländska sagor, heraldik (se räv), litteraturhistoria, kulturhistoria eller bara att ha den ultimata presenten att ge ungefär vem som helst, och i synnerhet är det en utmärkt gåva till de där naturvetarna som man har i sin omgivning och som av okänd orsak tycker att en Teubner-utgåva är en tråkig present, och den har till råga på allt ett facilt pris för en sådan bedårande praktvolym, strax under 240 kr hos nätboklådorna!
No comments:
Post a Comment