rogaverunt

Jag har två små brev som legat och brännt länge nu i frågelådan, och för att kunna typ gå på helg med ett blott solkigt och inte nattsvart samvete, ska de nu snabbt besvaras, och det lär gå snabbt då båda har förslag. Den första gäller som så ofta en tatuering:

"Jag tänkte tillägna mina 2 underbara döttrar en tatuering, och var ute och sökte lite efter texten ”För evigt i mitt hjärta” på latin. Efter lite ”gogglade” så hamnade på din blogg.
Jag vet att du har lagt ut en del förslag till liknade delar av denna text, men jag vill ju vara helt säker när det gäller en tatuering. Hittade översättning på ett forum där man påstod att ”För evigt i mitt hjärta” skulle bli ”In aeternum in corde meo”, ordagrant översatt. "

Det är ett absolut godkänt förslag, in corde meo är i mitt hjärta, det har diskuterats tidigare på denna blogg, och in aeternum, återigen ett uttryck som stötts och blötts vid annat tillfälle, duger bra.

Nästa är lite svårare, mest för att förlaget gör mig lite förbryllad:

"Skulle vara jätte tacksam om du kunde hjälpa mig att överätta meningen "I will ask" till latin. Än så länge har jag lyckats få ner de till "Ego mos inquiro" men är osäker på böjningen och är inte heller säker på att det är rätt ord för "Ask"

Det som bekymrar är förståss översättningen av 'will' till mos, very odd.
I den engelska meningen har ju 'will' en futural betydelse, alltså, 'jag kommer att fråga' (jag utgår att det är 'fråga' som åtsyftas och inte 'be'), och sålunda skulle man i latinet nyttja en böjd verbform, då i futurum. Det verb som ska böjas i futurum är dock inte det föreslagna, tycker i alla fall jag, utan min rekommnedation är att använda, om det nu är 'fråga' man vill att det ska betyda, quaerere eller rogare, och dessa två blir i futurum, första person singular (i.e 'jag'); quaeram respektive rogabo, man sätter sällan ut 'jag' i latinet, utan låter det vara underförstått genom verbändelsen.

Helg nu?