Ut amem et foveam

Ah, iuvenes, jag har under senaste tiden mottagit en del tips (bl.a här i kommentarerna av Pietro) om boken Amo Amas Amat...and All That av Harry Mount, vad som beskrivs såsom en förvånande bestseller, då folk i vanliga fall inte brukar vara så hugade spekulanter på grammmatikböcker.

Vad jag ser av recensionerna verkar det vara en skojig och rolig bok, och visst behövs det lätttillgängliga böcker om svåra saker, men som Mary Beard skriver i sin recension:

"If only learning Latin were as easy as Harry Mount makes it sound. His breezy guide to the language sugars the grammatical pill with well-placed jokes and friendly "I'm-on-your-side" advice ("Adverbs: stiff drink required for these." "Now to deal properly with verbs. Deep-breath time again").
...
The truth is that learning Latin grammar is hard work, time-consuming and not in itself much fun. The pay-off richly rewards the effort; the literature and culture it opens up is beyond compare. But mastering the building-blocks of the language is like practising musical scales. It's a long, hard grind, but you can't launch into Elgar's cello concerto (or the Aeneid or Ovid) without it."

Och nej, jag blir inte överdrivet lycklig över att en bok om latin tagit sig upp på bästsäljalistorna, då jag tycker The Guardian uttrycker det väl:

"His book is a paradoxical hit because it's not as if Latin is enjoying a revival - instead, it seems inexorably on the decline. Now, as Mount points out, you don't need to have done Latin at school (let alone Greek) to study it at Oxford, by tradition the brainiest place in the country, if not the world, to read classics. Indeed, his book is evidence of Latin's death throes: if it was still thriving in schools we wouldn't need his book to remind us of it."

Det är mer en presentbok för folk dom redan kommit i kontakt med språket, eller en rolig sak för människor med klass och stil att ha liggande på gästtoaletten, så att någon konstiperad kan lära sig första konjugationen och övriga kan förnöjt bläddra i den och muttra om sedernas förfall. Återigen från The Guardian:

"These tables [of conjugations], it must be said, go on for ever - even the enthusiastic Mount apologetically describes the adjectives as "pretty relentless". According to temperament, they will provide for former school or university Latinists either an inspiring reminder of how much knowledge youthful heads once held; or a depressing memento mori, inviting one to contemplate faulty memory, the passage of time, and the destruction of precious brain cells. Unless you are a seriously persistent student, it is much easier to skip all that, settle in a notional Venetian cafe, and read the surrounding stuff, which meanders from reminiscences about Mount's Latin masters at school, to a funny-and-useful guide to Latin phrases in regular English use, concluding with a call to arms for proper classics teaching in schools."
...
"Mount's starting point in Amo, Amas, Amat is that Latin gives its invoker a touch of class. That is why, out of David Beckham's nine tattoos, three are in Latin, including one neatly demonstrating the correct use of ut plus the subjuntive to indicate purpose (ut amem et foveam, that I might love and cherish). So not only (and most importantly) is learning Latin a sine qua non for reading some of the best literature ever produced, it also has useful applications for show-offs."

Jag har verkligen inget emot läroböcker för självstudier av språk (eller andra ämnen), och visst får de vara lättsinniga, men låt oss inte glömma såsom det påpekas härovan, att det är faktiskt emellanåt ganska långtråkigt och trist att plugga in grammatik och böjningar, det kan inte, såsom dagens studenter ofta kräver, alltid vara roligt. Vidare betvivlar jag starkt, vilket också nämnts ovan, att detta innebär någon slags renässans för språket latin, let us not kid ourselves, detta är mer s.k infotainment än en skolbok.

Låt mig upprepa att jag på intet sätt avråder någon från att önska sig denna i julklapp och sedan förkovra sig en smula över mellandagaran, hurra för vem än som gör detta, men låt oss inte bli glada eller upprymda över att en bok av detta slag klättrar på topplistorna, snarare tvärt om.

Latinet reduceras till något lustigt, something rather quaint, med några magiska fraser som man kan ta till vid diverse tillfällen.
Och, iuvenes, jag vet varför ni sänt mig dessa länkar, ni försöker muntra upp mig från den svarta depression som drog in då situationen (som vi numera, i hopp om att avvända det onda ögat, kallar det) i Lund inträffade.

Jag tackar er verkligen på mina bara knän för den omtanken, det är närapå hisnande rart, och de som tycker att denna blogg borde bli en bok (magnas gratias i synnerhet till JL), det är lika underbart det att höra (vilket knappast blir verklighet, och skulle inte skojig bloggbok om latin vara del av samma fenomen?), men inget av dessa ting kan riktigt få mig ur den sorg jag känner.

Denna bok omtalades även häromveckan i P1 morgon, och man pratade då glatt om hur det visade på ett nytt intresse för språk och kultur världen och man sade även, vilket fick mig att sätta morgonchokladen i halsen, att antalet studenter på universitetsnivå i de klassiska språken ökat markant (man undrar varifrån de fått de siffrorna), och sedan sände de några klipp från ett gammalt inslag i Filosofiska rummet, där, ironiernas ironi, lundaprofessorn i latin hade intervjuats. Jag lyckades i alla fall skratta istället för att gråta då.