Friday, December 08, 2006

solutio

Jag börjar så sakteliga att beta av den enorma mailskörd som under de senaste veckorna samlat i de diverse emailadresser jag har, och har väl goda utsikter att bli klar med detta i helgen.

Vi börjar med min mest envisa skribent, AS, som i oktober ville ha en översättnig på uttrycket fri själ.
Då kom jag fram till att animus liber nog var det mest korrekta, med visst stöd hos Cavallin.

Nu har den gossen hört av sig igen, då han som en klok och kritiskt tänkande individ hört sig för med andra källor:

"Nu kommer jag och jävlas igen.
Har hört med den lokala latinläraren om "fri själ" översättningen jag frågade dig om och fick följande svar...
"Hej, A!
Att olika källor skiljer sig, kan helt enkelt bero på att det finns flera ord för själ och fri.
Själ: anima (allmänt), animus (själ i motsats till kropp), mens (ande, inre väsen)
Fri: liber (allmänt), solutus (obunden), immunis (fri från åtaganden)
Fri, obunden själ skulle kunna heta mens soluta (soluta eftersom mens är femininum). Det låter väl rätt bra? Vad tycker din andre uppgiftslämnare?
Mvh/K"
Däremot håller jag inte med K att "mens soluta" låter speciellt bra.
Men kanske "Animus solutus"?
Hur funkar det? Vad betyder egentligen solutus? Får en hel del konstiga träffar på det. Är det likvärdigt med fri?
Nu börjar det bli dags för dagen D och måste vara säker på att översättningen blir rätt.... =) Ville därför kolla med flera källor..."

Då jag inte kunde svara direkt (tro mig, jag skulle verkligen kunna svara bums på allt, men nu har jag tyvärr inte tid till det och måste sålunda iaf emellanåt ägna lite energi åt det jag får betalt för), tog han saken i egna händer, vilket är berömvärt, och sände följande följdfråga:

"Hej SDIL.
Har mailat ett gäng latinprofessorer/lärare nu... Dom håller, liksom dig, med om att Animus Liber är den bästa översättningen på Fri Själ.
Min sista fråga är bara vad " Solutus" betyder. Hur Skulle det passa in på "fri själ"?
Alltså "Animus Solutus"? Blir det knas?"

Solutus betyder verkligen obunden, det är ett particip av verbet solvo- "lösa, upplösa, lösgöra, befria" och vissa bibetydelser i stil med "lätta ankar, betala, förstöra, utläsa, tyda".
Man skulle nog kunna säga att animus solutus kunde ha betydelsen fri själ, men min känsla är att det drar lite åt sorglös eller kaotisk, lössläppt.
Det har gärna en ganska faktisk betydelse, dvs befriad från kedjor, fri från bekymmer. Cicero (den store auktoriteten) har faktiskt ett uttryck med både liber och solutus- animo soluto liberoque (Verr.II.2.75.185), men han menar med detta att man är sorglös, kanske inte riktigt fri i den betydelsen du söker, tror jag. Liber är enligt mig en äkta fri man, medan solutus, då får man känslan av att man befriats från något.
Vidare har solutus just en dragning åt betydelsen "upphävd, lättsinnig, överdådig, oordnad", så jag skulle nog hålla mig till liber. Men visst, animus solutus funkar, det är inte knas.

Jag antar att dagen D är då detta tatueras in?

2 comments:

Anonymous said...

Animus solutus, för min del, låter mer som
BSE.

SDIL said...

Ita vero