Monday, January 29, 2007

ars urbium disponendarum

Jag vet icke hur jag lyckats missa denna artikel, den har ju alla favoriter; Svenbro, franska antikforskare, hjältemod och sovjetisk stadsplanering.

Svenbro själv skriver i DN:

"Hösten 1969 studerade jag vid Yale-universitetet i USA. I samband med en kurs om Hesiodos, den gamle grekiske diktaren, uppmanades jag att skaffa Jean-Pierre Vernants ­"Mythe et pensée chez les Grecs. Études de psychologie historique" (Myt och tanke hos grekerna. Studier i historisk psykologi). Jag beställde boken, som någon tid senare anlände med posten. Efter att ha ögnat igenom den tyckte jag att marken började gunga under mig, som om jag omedelbart insett att boken skulle komma att förändra mitt liv, mina studier, mitt arbete."
...

"Vernant var över trettio år gammal när han slog in på den antik­vetenskapliga banan. Dessförinnan hade han varit gymnasielärare i filosofi och lärde sig i den egenskapen att tala enkelt om svåra ting, något hans elever och åhörare vid École Pratique och Collège de France skulle få glädje av långt senare. Gymnasielärartjänsten var hans kamouflage när han under andra världskriget blev motståndsman och kom att leda befrielsen av Toulouse 1944. Av general de Gaulle fick han rang av compagnon de la libération.

När tv-kanalen "France 2" i kvälls­nyheterna den 10 januari meddelade att Vernant gått bort gavs han beteckningen "motståndshjälte", héros de la résistance. Det var förs­ta gången jag hörde honom karaktäriseras på det sättet, som om det inte hade gått an medan han var i livet. Beteckningen är emellertid adekvat, det vet jag sedan länge, och jag minns att jag ibland under hans seminarier om "döden på slagfältet hos de gamla grekerna" tyckte mig förstå att han på ett plan talade om sina stupade kamrater. Här var en professor som själv sett döden i vitögat!"

3 comments:

Pietro said...

Någon som vet om det är sant som det ryktas att Svenbro konverterat till katolicismen? Med tanke på sista meningen: "När Vernant fick min protestantiska bakgrund klar för sig kommenterade han roat att den gav förklaringen till dogmatismen som han här och var lagt märke till i min text. Jag är Vernant tacksam för att han så småningom lotsade mig ut ur denna dogmatism och lärde mig tänka. "

dunderklumpen said...

Apropå att stirra döden i vitögat så påminns jag av Boratfilmen där han i en scen tvingas stirra döden i brunögat, där kan man verkligen kalla döden en befriare. Man kan tycka vad man vill om Borat men den scenen är genial, även genital, så inget för känsliga eller pryda tittare.

SDIL said...

Pietro- Jag fäste mig också vid just det där. Har ingen aning om han konverterat dock.

DK- Manners!