Tu romane! Debellare superbos!

Harrison recenserar 'Kejsare och generaler. Männen bakom Roms framgångar' i SvD:

"Nyckeln till det romerska imperiet var naturligtvis den romerska armén. Utan segerrika soldater hjälper det föga om lagstiftning, skatteväsen och ingenjörskonst når nog så sublima höjder. De undergivna skall skonas och de övermodiga nedkämpas, parcere subiectis et debellare suberbos, som det heter i ”Aeneiden”.
...
Förvisso, erkänner Goldsworthy, Roms fältherrar var i grund och botten ett gäng glada amatörer. Ingen av dem hade gått på någon krigshögskola eller militärakademi – sådana fanns inte under antiken – men många av dem utvecklades i sinom tid till dugliga ledare som fullgjorde sina åtaganden påfallande väl. Att vara amatör var inte nödvändigtvis detsamma som att vara medelmåtta. Trots att Roms generaler fick sina poster på politiska meriter var standarden på fältherrarna hög.

Hur kan det komma sig? Goldsworthy ger ett måhända simpelt men inte ointelligent svar: på grund av omfattande erfarenhet och en god portion sunt förnuft.

Det här är en bok som pansargeneralen Patton skulle ha uppskattat. En bok om krigare, om det rena militära ledarskapet, inte om något annat. Borta är civilbefolkningens lidande, de socio-ekonomiska strukturerna, tidsandan. Vi läser om Fabius Maximus, Scipio Africanus, Julius Caesar, Gnaeus Pompejus, Corbulo, Titus och Belisarius. Vi dyker ned i slagen vid Ilipa, Pydna och Farsalos, i belägringarna av Numantia, Alesia och Jerusalem, i Germanicus fälttåg i Germanien och Trajanus i Dacien. Inga färgbilder, bara skisser av slaguppställningar och taktiska manövrar.
...
Problemet är alltså inte att boken är aningen torr (vilket den är) eller att tesen om de romerska fältherrarnas duglighet är lite väl lätt att bevisa, utan att det historiska sammanhanget går förlorat. Olikheterna mellan Fabius Maximus och Belisarius samhällen är så stora att ingendera fältherren kommer till sin rätt när de pressas in i en och samma volym. Det är synd på en i övrigt uppfriskande gammaldags bok."

Vergiliuscitatet i början är vers 853 i bok 6 av Aeneiden, och är det där kända stycket om romarens lott som skribenter älskar att citera, som jag är övertygad om har rapats upp här på bloggen tidigare:

Excudunt alii spirantia mollius aera,
credo equidem, vivos ducent de marmore voltus;
orabunt causas melius, caelique meatus
describunt radio et surgentia sidera dicent:
tu regere imperio populos, Romane, memento
hae tibi erunt artes pacique imponere morem,
parcere subiectis et debellare superbos.

Björkesons översättning:

Andra må forma brons mer konstfullt och låta den andas,
hävda vid domstol sin sak, med ritstav teckna planeters
banor, och förutspå när stjärnor stiger ur havet,
din lott, romare, är att styra de övriga folken,
upprätta fred - det skall bli din konst - och skonsamt behandla
slagna som söker skydd, men nedslå alla som trotsar.

När jag googlade frasen parcere subiectis för att få fram hela texten fick jag fram denna sida; Latein Goes Hiphop där refrängen på rappandet just är:

TU ROMANE!
TU REGERE IMPERIO POPULOS, ROMANE,
MEMENTO
HAE TIBI ERUNT ARTES, PACIQUE IMPONERE MOREM. PARCERE SUBIECTIS ET DEBELLARE SUPERBOS!

Jag vet inte vad jag ska tycka.