geometria tradit circini usum

Jag bör väl säga något om Frankrikeresan innan jag glömmer den helt och hållet.

Besöket gällde alltså den något mindre orten Besançon, som för övrigt dyker upp redan hos Caesat såsom Vesontio, Gall.1.38, och beskriver stadens läge med följande ord:

Namque omnium rerum quae ad bellum usui erant summa erat in eo oppido facultas, idque natura loci sic muniebatur ut magnam ad ducendum bellum daret facultatem, propterea quod flumen [alduas] Dubis ut circino circumductum paene totum oppidum cingit, reliquum spatium, quod est non amplius pedum MDC, qua flumen intermittit, mons continet magna altitudine, ita ut radices eius montis ex utraque parte ripae fluminis contingant, hunc murus circumdatus arcem efficit et cum oppido coniungit.

Vilket stämmer än idag, det är en av naturen vansinnigt väl fortifierad stad med de omgivande bergen och floden runtom kunde vara utritad med passare (circino circumductum). Staden har till viss del bevarat sitt åldriga upplägg, med en spikrak huvudgata och en bro som minst härstammar från romarnas besök, det har dock förstås byggts på och om i tusentals år.

Jag tjusades dels av att det faktiskt är Victor Hugos födelsestad, dels, och det än mer, att det är den stad som den evige hjälten Julien Sorel studerar vid prästseminariet, vår värd var vänlig nog att visa oss den byggnad som på den tiden skulle varit det lärdomsätet och jag föll i lycklig trans utanför och tog många bilder (vidare är Rött och Svart årets julklapp (i budgetklassen) då den finns i urbillig pocket och faktiskt måste läsas av alla).

Besöket var dock inte av turistart utan syftade till samvaro med ISTA, Institut des Sciences et des Techniques de l'Antiquité, (bra länkar på hemsidan), och man fick ett fantastiskt bra mottagnade på universitetet, som var så tjusigt som ett lantligt, franskt dito bör vara, med uråldriga murar, hortis conclusis, välklädda fransmän, suveräna anslagstavlor med maningar till solidaritet, strejk och revolution. Biblioteket var bra om än något arkaiskt, och deras avhandlingar ser så vansinnignt annorlunda ut än våra.

Språket var förstås en smula knepigt, jag talat (typ) franska, och även om flertalet franska akademiker hävdar att de talar engelska är så inte riktigt alltid fallet, så de föredrar att jag snubblar kring på min klumpiga variant av deras modersmål än att själva eventuellet fela på ett främmande språk, och man får sålunda oförtjänt mycket beröm. Min medresande kollega talar dock inte franska (förstår emellertid mycket) och tog då tuillflykt till italienskan, vilket oftast känndes bättre för vissa fransoser än utsikten att klanta sig på engelska. Som det blir i sådana samanhang blir blandningen ganska underbar, jag halkar runt på någon variant av franska, den infödda doktoranden försöker emellanåt med engelska men är annars lite för tacksam över mina franska försök, den svenske kollegan börjar ofta med engelska, men glider snabbt in på italienskan och vår värd blandar tjusigt italienska, franska och engelska till en delikat pytt, allt detta kryddat med det fantastiska universalspråket latin, som kan tas till då allt annat tryter i fråga om ömsesidig förståelse (fan, det är skönt att vara klassiker). Det är, som sagt, kul att verka i sådant pottpuri, men ack så tröttande, och ens engelska försämras i rekordfart.

Det gällde förstås vetenskap och teknik under antiken (inte mitt område alls egentligen), och jag tror glädjen och engagemanget bäst illustreras med att berätta om besöket på det stora muséet i Besançon (med en inte oäven konstsamling faktiskt), då naturligtvis avdelningen med lokala romerska artefakter (trevliga mosaiker) skulle besiktigas. Det upptäcks då att man på toppen av en utställd korintisk kolonn (själva pelaren saknades) alltjämt kan urskilja de cirklar som kratsas in för att konstruera den, varpå antikteknik-nördarna blir som galna förlorar sig i beräkningar, lyckas avlura vakten en linjal och snöre för att göra ytterligare beräkningar och citerar Vitruvius med en oöverträffad iver. Värden, den fine professorn, blir så till sig över att få prata sitt favoritämne med kunning person och samtidigt göra mätningar att han börjar ivrigt och taktfast slå på kolonnens topp, tills vakten griper in och frånhändar honom linjalen. (I have pictures.)

Som alltid var det även roligt att prata med unga männinskor i samma branch och sucka över den dystra utvecklingen, avhandlingsångest och förestående arbetslöshet. Även i kulturlandet Frankrike är det väldigt svårt att locka kidsen att läsa latin (för att inte tala om grekiska), och tjänsterna vid såväl universitet som gymnasium minskar stadigt.

Vistelsen var mycket trevlig och givande, men jag måste dock ändå säga att höjdpunkten var att sittandes i kliniskt hotellrum få säkert veta genom mansikt flippande mellan fransk tv, BBC och Rai Uno att Obama var nästa president i USA.