vim vi repellere

Strax åker jag till Frankrike och lämnar så bloggen i händerna på en helt ny gästbloggare, nämligen den unge Z, som själv får presentera sig antar jag.
Jag väljer att bara säga att där har vi en yngling med glöd, såväl i hjärtat,som i håret, och med de orden och den givna initialen tror jag samtliga uppsaliensare kan gissa vem det är (precis som med Barabrossa är det väl ett något uppenbart alias).

Innan jag försvinner dock föreslår jag allla en utflykt till SvD där man först hittar en UnderStreckare om de svenska nådeansökningarna till påven under medeltiden, bevarade genom upptecningarna hos nådemyndigheten, Penitentiariae Apostolicae:

"De senaste åren har svenska och finländska forskare ägnat det nytillgängliga materialet sin uppmärksamhet. Det har gällt att identifiera de svenska syndarna bland de tiotusentals europeiska supplikanter som förekommer i Penitentiarians handlingar från 1410 (de äldsta som finns bevarade) till reformationen. Sedan har uppgiften varit att tolka de ofta ganska svårläsliga texterna.

För att bearbeta detta material krävs omfattande kunskaper i den sena medel­tidens latin och i paleografi. Ett särskilt problem är att gissa vilka svenska ort- och personnamn som gömmer sig bakom de sydländska skrivarnas tappra försök att ­­reproducera för dem helt främmande ord. Forskaren måste dessutom förstå hur ­Penitentiarians kansli arbetade, vad de ­olika interna marginalnoteringarna betyder och hur medeltidens kyrkorätt fungerade.

En forskargrupp bestående av en ­finländsk historiker, som är specialist på Penitentiarie­materialet, och en svensk latinist, som är expert på senmedeltidens latin, har arbetat med materialet under de senaste åren. Tillsammans har de nu samlat de 453 svenska fall de funnit i Penitentiarians arkiv i en alldeles nyutkommen bok: Sara Risberg och Kirsi Salonen, Auctoritate papae: The Church Province of Uppsala in the Apostolic Penitentiary 1410–1526"

Därefter vandrar ni vidare till den utmärkta recensionen av '1001 böcker du måste läsa innan du dör', med titlen 'Du måste inte läsa Odysseus' (Joyce åsyftas, tackolov):

"Vad är det då för böcker vår ­ciceron har att rekommendera? Det kan kvitta. Här ges tips om allt mellan himmel och jord, från Dostojevskij, Proust och Joyce till ”Fem söker en skatt”, ”Da Vinci-koden” och andra böcker som är rena skräpet, vilket Hägg heller inte sticker under stol med. Budskapet är tydligt: det spelar ingen som helst roll vad du läser, bara du läser. Läs, din djävel. Det kommer att göra dig gott.

Ändå vill jag gärna tro att den som kånkar hem två kilo lästips från bokhandeln redan har förlikat sig med tanken på att faktiskt också läsa något, och nu önskar sig en kvalificerad guidning i bokskogen. Något som går bortom ytliga handlingsreferat och intetsägande omdömen som ”oerhört komplicerat”, ”oerhört komiskt”, ”oerhört vemodigt”, ”oerhört sexuellt upphetsande”."