Indulgere sibi

Dåligt med inlägg, jag är nämligen på resande fot (den eviga ungdomens stad) samt har en helt otrolig nackspärr, kan inte titta åt vänster, jag är övertygad om att jag fått en stroke. Frater, min egen livmedikus, ordinerade bowling, och det funkade inte alls.

Nåväl, till väsentligheterna; en läsarfråga har dykt upp, späckad med det finaste beröm (blir alldeles röd) och lyder sålunda:

"Jag blev otroligt glad när jag hittade denna sida!
Jag har ett bra tag nu sökt efter allt som har med latinska sidor att göra då jag letar efter en översättning.Nu hittade jag din, och den verkar ju vara toppen, och jag skulle bli överlycklig om jag fick hjälp med mitt problem..!
Jag vill göra en tatuering som skall förmedla att man skall "leva ut sitt inre". Leva ut sitt inre jag.
Dock är jag själv oerhört dålig på även svenska ord och att hitta de rätta orden, så jag vet inte ngt bra/rätt ord för det på svenska ens. Men då du verkar vara väldigt duktig på det verbala och då även latin, så vore jag otroligt glad om du kunde hjälpa mig med detta problem :)
Jag har redan bokat en tid för tatueringen, den 3 mars 2007, och jag börjar bli lite pressad nu. Trodde jag lätt skulle hitta vad jag sökte, men nej.. Kan du hjälpa mig med detta vore jag som sagt oerhört tacksam och glad. Hör gärna av dig till mig om det är några frågetecken! Jag skall tatuera mig på handleden, så kan man hitta ngt som är ett eller två-tre ord så är ju det det bästa."

Jag har inte blivit så här generad och smickrad sedan jag förklarades "kjempeflott" av en ngt förfriskad norsk jurisprofessor i full bunad. Tusen tack.

Det där var i sanning en knepigare fras att översätta än man kan tro, leva är på latin vivere, eller kanske spirare, men 'leva ut', det är något helt annat.
Även 'sitt inre' är inte det lättaste uttrycket att tolka, jag skulle kunna föreslå ord såsom viscera (en smula åt inälvshållet), medulla, mens (sinne), pectus (hjärta) och många andra ord, och kombinera med varianter av intestinus (lite tarmligt) eller andra adjektiv, men jag fastnade ändå för att använda något så simpelt som animus-själ/innersta väsen, då jag tror det är mer i linje med det du vill uttrycka här.

För att återvända till det svårtolkade 'leva ut', tänker jag mig att man kan tolka det som något i stil med att uttrycka/visa/inte dölja sitt inre, och har sålunda några förslag. man kan nämligen uttrycka sin glädje; gaudium significare, och i analogi med detta uttryck kanske man skulle kunna säga animum significare, men en snabb koll visar att detta snarare skulle innebära betackna själen. Jag är inte helt säker på vilken böjning som frasen bör vara i, men jag antar att det kanske ska vara imperativ (uppmaningsformen), att man ska denna uppmaning dagligen på handleden, och om man ändå ville försöka med significare skulle det då bli Significa animum tuum- uttryck din själ.
Verbet declarare har en liknade betydelse av att uttrycka, och drar lite åt att göra klar, uppenbar, tydligt utpeka, förkunna, lägga i dagen, vilket kanske passar för denna fras. Det skulle sålunda bli Declaras animum tuum- Visa upp din själ.
Det finns även andra sätt att översätta 'leva ut', jag funderade på om man kanske kunde ta en form av indulgere, som har betydelsen av att vara överseende (tänk engelskans indulge), hänge sig åt, lyda, vårda, vörda, vilket man bör göra sitt innersta väsen. Vidare betyder uttrycket indulgere sibi att 'leva om' eller 'leva glada dagar' och det låter ju trevligt. (Vidare ger Cavallin animo indulgere för 'att följa sin kapris'.) Allt detta leder oss till att konstruera frasen indulge animo tuo- lyd/vårda ditt inre.
Slutligen spekulerade jag lite i om man skulle kunna anväda uti, vilket betyder använda/nyttja, men även betyder njuta av, och sålunda få uppmaningen; njut/använd din själ- Utere animo tuo.

Jag har inte haft tillfälle att se om dessa konstruktioner har klassiska motsvarigheter, och jag kan ha tolkat helt fel vad frågeställaren försöker säga med 'leva ut', så vi hoppas på några kommentarer på detta.

Det finns ytterligare n läsarfråga att besvara, dock av ett knepigare slag, den ber inte om översättning utan om kontext och tanke. Hua.

"Jag har med stort nöje plöjt igenom Gentlemen av Klas Östergren.På näst sista sidan utspelar sig följande konversation:- Nomen nescio.- Nomen sunt odiosa.Det är lätt att kolla upp att detta betyder "Jag vet inte namnet", resp."Namnen är oss förhatliga". Man blir dock inte mycket klokare av det.Finnes klarhet?"

Frågeställaren har i ämnesraden på mailet skrivit det korrekta, nomina sunt odiosa, så formuleringen i mailet är blott en lapsus calami (lapsus digiti? Vad säger man egentligen om felslag?).
Jag påpekar blott detta för jag inte vet riktigt vad mer jag ska skriva. Det var åratal sedan jag läste Gentlemen, och jag minns inte detta urbyte och jag, då jag är i uppsaliensisk exil, har inte min bokylla till handa, så jag kan titta på dialogen i fråga. Allt jag skulle kunna säga är att Nomen nescio är en mkt spridd fras, detta NN sätts in i såväl juridiska dokument och beskrivningar av ceremonier, så att rättt namn kan föras in vid tillfälle och är väl ett helt internationellt uttryck.
Nomina sunt odiosa är från Cicero, så mkt vet jag, och ska hittas i Pro Roscio, och innebär att det är olämpligt att nämna vissa, kända personer. (Slobodan Milosevic var bekant med uttrycket, vilket han visade i en intervju i Washington Post. )
Om jag hade boken skulle jag kunna säga något klokare, så vi lämnar även detta öppet för kommentarer. (Det skulle ju vara förtjusande om det var viktigt att man förstod uttrycken för handlingens skull, jag älskar språksnobberi i böcker, som de franska avsnitten i Bergtagen, eller världens mest romantiska frieri ("Placetne?") i Gaudy Night.)

Två ofullständiga svar, tyvärr, jag skyller på nacken.