sancta simplicitas

Jag har trillat dit igen, men jag kan inte motstå, de undersköna små häftena i Penguins Great Ideas-serien är för vackra och lockande, och jag har nu även Gibbon om di Kristna i Rom, A Vindication of the Rights of Woman och ett urval av Voltaires Dictionnaire philosophique, i serien kallad Miracles and Idolatry.

Vad har då detta med det antika att göra kanske någon av våra mer långsamma läsare undrar? Jo, förutom det uppenbara att den gode Voltaire var klassiskt bildad, så diskuterar och drar han ständiga paralleler till antika skeenden i denna bok, såsom men of letters tenderade att göra fordom, och har åtskilliga direkta syftningar till vissa personer i klassisk tid, vidare svämmar det över av latin och grekiska.

Man finner en förtjusande essä om Julianus avfällingen (en av kära handledarens absoluta favoriter) där Voltaire säger (jag återger engelska översättningen, då jag faktiskt inte orkar hitta det franska originalet):

“In short, everyone who has studied the facts impartially recognizes that Julian had all the qualities of Trajan, except the inclination for which the Greeks and the Romans have so long been forgiven; all the virtues of Cato, but not his obstinacy and his bad temper; all that we admire in Julius Caesar, and none of his vices; he was as chaste as Scipio. In a word, he was in all things the equal of Marcus Aurelius, the greatest of men.”

Detta blir sedan en kritisk diskussion om historieskrivning (och kristendom, ett genomgående tema i boken), såväl latinsk som fransk, där han konstaterar att vinnarna skriver historien och säger:

”The same wretches who scribble Roman history in a bombastic style full of solecisms, tell you that Theodosius, before engaging battle with his rival Eugene, saw saint John and saint Pihlip dressed in white, who promised him victory. Let such writers sing hymns to John and Philip, but let them not write history.”

Och avslutar med följande rad:

Careat successibus opto
Quisquis ab eventu facta notanda putat.

(Ungefär: jag önskar att var och en som anser att händelser ska bedömas enligt utgången, må sakna framgång) Kommer från Ovidius.

Voltaire, iuvenes, var och är the shit.

(För mer om Julianus, läs Ammianus Marcellinus, en underbar författare.)