Non sum desultor amoris

Och så en Valentin till alla vänner, bekanta och hemliga föremål för min lidelse, då jag inte funnit tid att sända ut pappersvarianten i år.
Det är återigen Amores som citeras, närmare bestämt I.3, och as usual Köhlers översättning:

Iusta precor: quae me nuper praedata puella est,
aut amet aut faciat, cur ego semper amem!
a, nimium volui—tantum patiatur amari;
audierit nostras tot Cytherea preces!
Accipe, per longos tibi qui deserviat annos;
accipe, qui pura norit amare fide!
si me non veterum commendant magna parentum
nomina, si nostri sanguinis auctor eques,
nec meus innumeris renovatur campus aratris,
temperat et sumptus parcus uterque parens—
at Phoebus comitesque novem vitisque repertor
hac faciunt, et me qui tibi donat, Amor,
et nulli cessura fides, sine crimine mores
nudaque simplicitas purpureusque pudor.
non mihi mille placent, non sum desultor amoris:
tu mihi, siqua fides, cura perennis eris.
tecum, quos dederint annos mihi fila sororum,
vivere contingat teque dolente mori!
te mihi materiem felicem in carmina praebe—
provenient causa carmina digna sua.
carmine nomen habent exterrita cornibus Io
et quam fluminea lusit adulter ave,
quaeque super pontum simulato vecta iuvenco
virginea tenuit cornua vara manu.
nos quoque per totum pariter cantabimur orbem,
iunctaque semper erunt nomina nostra tuis.

På svenska:

Rimlig är min förhoppning, att flickan jag nyligen föll för
älskar mig, eller att hon uppmuntrar kärlek hos mig.

Ack, för mycket begärt! Att hon låter sig älskas, det räcker.
Då har ju Venus hört mängden av böner från mig.

Mottag mitt anbud! Jag är beredd att tjäna dig ständigt.
Välj mig! Då får du av mig kärlek, så trofast och ren.

Med några förfäders storvulna namn kan jag ej imponera;
bara en riddarfamilj är vad jag kommer ifrån.

Massvis med plogar behövs ej till omplöjning av mina åkrar,
mina föräldrars liv levs i det hela frugalt.

Men Apollo, hans muser och vinrankans fader och Amor,
guden, som gav mig åt dig-dessa, de talar för mig;

likaså orubblig trohet, en klanderfri vandel men även
okonstlad uppriktighet, känslighet och modesti.

Jag blir ej lätt och ofta förälskad, ej ombytlig är jag,
och för all evighet svär jag att älska blott dig.

Tänk att få leva med dig, så länge som parcernas spånad
tillåter det-att få dö, sörjd under tårar av dig.

Blir du det lycobringande ämnet för mina poem, då
tillskapas dikter av mig, värdiga detta motiv.

Ditkten ger ryktbarhet: åt Io, förskräckt över hornen,
och åt Leda, som Zeus lurat, förvandlad till svan,

åt Europa han en gång som tjur förde bort över havet
och som med flickaktigt grepp höll i hans krokiga horn.

Även vi skall besjungas sådär överallt i framtid,
och då skall ditt namn jämt vara förenat med mitt.

(Som vanligt rekommenderar jag även Marlowes tolkning.)