Igår skrev jag om kärleken, idag ska vi prata om nödvändigheten. Som ni kanske har förstått älskar jag latinet, truly madly deeply, men jag har också aktivt bidragit till att lägga ner det. [Konstpaus]
Detta eftersom har suttit i styrelsen för område Humaniora och Teologi i Lund som fastslår områdets budget och därmed har jag beslutat att a-kursen i latin inte skall ges till hösten. Mycket har sagts om situationen i Lund, men jag skulle ändå vilja ge min bild av saken, även om SDIL redan har citerat mig på vissa punkter.
Naturligtvis var detta det svåraste möte jag någonsin suttit i, och jag hade tänkt över mina alternativ i förväg (som inte ens är mina, utan bör vara förankrade hos alla de studenter jag representerar). Att reservera sig hade inte varit konstruktivt utan bara fegt eftersom jag inte hade något alternativt förslag till finansiering och ett protokollsinlägg hade möjligtvis fått mig personligen att må bättre, men hade inte gjort någon skillnad. Istället yrkade jag och min studentrepresentantkollega in en att-sats om att området aktivt ska verka för att de klassiska språken skall finnas kvar vid fakulteterna, om än i annan form. Och det är jag fullt och fast övertygad om att de kommer att göra, om vi bara tänker efter lite, tänker om en smula och börjar samarbeta.
Ett problem med debatten om latinets vara eller icke vara i Lund är att den förs på så många olika håll och att ingen av parterna riktigt lyssnar på varandra. Att sitta i Områdesstyrelsen innebär att vara ekonomiskt ansvarig och som ekonomiskt ansvarig kan jag inte försvara att vi bedriver en utbildning som år efter år uppvisar ett minusresultat och som därmed bekostas av andra ämnen. Oavsett hur mycket jag än älskar latinet hjälper det inte att skriva kulturarv! till universitetsledningen när de vill se positiva siffror. Resonemanget i styrelsen är alltså strikt ekonomisk. Men naturligtvis måste vi fråga oss om vi kan bedriva någon historiserande forskning om tiden innan 1800-talet i något ämne utan latin och grekiska. Och naturligtvis blir, åtminstone mitt, svar; nej, det kan vi inte. De klassiska språken har ett egenvärde i sig, men är också oändligt viktiga som redskap inom all humanistisk forskning. Skulle någon kunna tänka sig en Shakespeareforskare inte kan engelska eller en expert på Goethe som inte talar tyska?
Men hur ska vi då få ihop allt det här; områdets ekonomiska krav och de klassiska språkens livsviktighet? Den springande punkten är studentunderlaget. För få studenter läser kurserna, och för få fortsätter att läsa mer än 10p. Inte för att språken inte lockar, för det gör de, det är svårt att komma på andra humanistiska ämnen som berör så många, men strukturen måste ses över. Är dagens höga förkunskapskrav rimliga? Hur kan man föra in en modern pedagogik? Vilken typ av studenter vill vi ha? Naturligtvis skall man inte förenkla det hela till inlärning av slitna sentenser, men man kanske skall anpassa sig till de förkunskaper dagens studenter har och bygga vidare på den grunden. Gör man det tror jag att man i slutändan kommer att ha utbildat minst lika kompetenta och kunniga människor.
Det finns även andra lösningar på problemet. Som framgick av debatten i Lund är latin ett ämne som berör många, betydligt fler röster höjdes för latinet än för det minst lika nedlagda ämnet språkteknologi. Men ibland kan jag inte låta bli att tänka att alla dessa smekningar av latinets ego i längden kostar mer än de smakar; jag tror att det är dags för latinet att börja betrakta sig som vilket annat språk som helst. Det går inte att vila på gamla lagrar i oändlighet, man måste kunna motivera sin nytta och nödvändighet.
Och här har ju latinet en fantastisk möjlighet! Det finns så många ämnen som skulle behöva inslag av just dessa språkkunskaper; historia, religion, teologi, filosofi, juridik, medicin, lingvistik och så vidare in perpetuum. Mitt eget ämne, antikhistoria, som bygger på studier av just antika källor, ställer inga förkunskapskrav på kunskaper i klassiska språk, vilket är, pardon my french, helt sjukt. (Därmed inte sagt att sådana kunskaper inte premieras, men det ställs som sagt inga krav på dem.) Om andra ämnen vågade kräva kunskaper i latin (såsom fallet är inom exempelvis den anglosaxiska världen) så skulle många fler studenter strömma till.
6 comments:
"Att sitta i Områdesstyrelsen innebär att vara ekonomiskt ansvarig och som ekonomiskt ansvarig kan jag inte försvara att vi bedriver en utbildning som år efter år uppvisar ett minusresultat och som därmed bekostas av andra ämnen. "
Varför inte? Inte ens om ämnet är viktigare än de andra?
Eftersom jag inte företräder mig själv i Områdesstyrelsen utan ungefär 4000 andra studenter så kan jag inte motivera att latin särbehandlas på bekostnad av deras utbildning. Det här med representativ demokrati du vet.
Naturligtvis tycker jag att latin är ett oerhört viktigt ämne, men man måste kunna motivera det annars blir det beskymmersamt.
Och jag hade inte uppskattat om ett annat ämne hade tillåtits uppvisa minusresultat år efter år "för att det är viktigare än de andra." Hade du?
Istället tror jag på ett latin som lockar många studenter, som blomstrar, lever och bär sina egna kostnader.
Ursäkta en dum fråga men hur kan en utbildning någonsin visa ett positivt resultat ekonomiskt? Utbildning ska väl kosta pengar. En del utbildning är dessutom dyrare än annan utbildning, jag har ett vagt minne om att min utbildning (inom det tekniska området) var ganska dyr om man räknar per utbildningsplats. Jag antar att man budgeterar olika då.
Nej, utbildning skall aldrig visa ett positivt resultat - men den skall täckas av de medel som den har fått sig tilldelat och därmed gå plus minus noll. Enligt dagens system får man betalt per helårsstudieplats, vanligen förkortat HÅS (ej att förväxla med en student). För att bära kostnaderna krävs ett visst antal studenter, innan varje budgetår får ämnena äska hur många studenter de avser att utbilda. De senaste åren har latinet (och grekiskan) utbildat betydligt färre än så och därmed uppvisat negativa siffror.
Att din tekniska utbildning var förhållandevis dyr stämmer, ett problem är att humaniorastudenternas prislapp är så ruskigt låg, däri ligger förklaringen till att antalet undervisningstimmar är så få. De här beräkningarna bygger på gamla värderingar om att "torra" utbildningar (humaniora, ekonomi, juridik, samhällsvetenskap mfl) kostar mindre än de "våta" (bland annat tekniska och naturvetenskapliga), men nu är det tal om att systemet skall ses över, äntligen! En transparent budgetprocess är något som vi studenter har jobbar hårt för i Lund.
Kort sagt har den budgetmodell man använt varit felaktig. Så istället för att göra om budgeten så den stämmer bättre överens med verkligheten väljer man att lägga ner utbildningen så att modellen ska stämma.
Jag känner igen det ifrån vården. "Folk har mer dyrbehandlade sjukdomar än genomsnittet i detta område vilket ledde till att vi drog över budgeten. Vi måste lägga ner vårdcentralen och patienterna får väl ta sig till en annan vårdcentral med en högre budget"
Ja, systemet behöver verkligen ses om och förbättras och framförallt verklighetsanpassas, även om det inte går att komma ifrån att det samma delvis gäller för latinet.
Post a Comment