Hespere, qui caelo lucet iucundior ignis?

Då det varit bröllop, bröllop, bröllop nu i sommar, och då man alltid rådbråkat sitt latinska huvud för att hittta ngt att skriv i kortet/telegrammet/gästboken, kan vi kasta ett öga på de i sådana situationer så praktiska epithalamion.

Det är lite kortfattat en sk tillfällighetsdikt som författas till bröllop, och betyder i sin grekiska grundbetydelse ungefär 'av brudkammaren', de brukar alltså ha något köttigt innehåll.
Det kan som i Catullus 62 vara en växelsång mellan flickorna och pojkarna, vari gossarna längtar ivrigt till kammaren och flickorna sörjer det grymma i att ryckas från moderns famn, det kan vara mer rättframt berättande, typiskt är dock en blandning mellan det högstämda och en viss nudge,nudge-vink,vink-anda.

Om dikten är skriven för ett visst brudpar finnes oftast pris och lovord för deras personer och familjer, såsom t.ex i Catullus 61 (det har varit alldeles för lite Catullus här på senaste tiden, och Janzons översättning var nyss i botten på den kökenmödding jag kallar skrivbord), en målande besktivning av själva bröllopet, med slöja och facklor och det så typiska ropet o Hymen Hymenaee.

Jag ger sålunda ngra verset, valda för sin ekivoka natur, ur ovan nämnda 61 (en del av er känner igen dem ) och dedicerar dem till alla de nygifta och i synnerhet frk Dublar, eller numer fru Dublar:

iam licet venias, marite:
uxor in thalamo tibi est,
ore floridulo nitens,
alba parthenice velut
luteumve papauer.

at, marite, ita me iuvent
caelites, nihilo minus
pulcer es, neque te Venus
neglegit. sed abit dies:
perge, ne remorare.

non diu remoratus es:
iam uenis. bona te Venus
iuverit, quoniam palam
quod cupis cupis, et bonum
non abscondis amorem

....

Claudite ostia, virgines:
lusimus satis. at boni
coniuges, bene vivite et
munere assiduo ualentem
exercete iuventam.

Janzon översätter:

Nu du närme dig, ungersven!
bruden väntar dig i sitt gemak.
Skön hon skimrar i ungdomsglans,
lik en lilja så hvit och röd
som den glödande vallmon.

Dock-vid gudarne-fager är
du ej mindre, o ungersven!
dig det skönas gudinna ej
lottlös lemnat. Men dagen flyr:
dröj ej, Skynda, ja skynda!

Länge dröjde du ej, du står
redan här. Så må venus städs
bli dig huld, så du oförstäldt
dina känslor bekänt och kysk
kärlek icke förnekar.

Räkne sanden i öknen först
eller tindrande stjernors tal
den till samman, som ärnar att
tälja alla er bröllopsnatts
öfverlyckliga lekar.

...

Stängen dörrarna, tärnor! Slut
är vårt kväde. Ett lycka till
blott, I lyckliga unga tu!
Öfven träget i ömma värf
oförderfvade krafter!


Visst kan man påminnas om Höga visan?
Epithalamion levde kvar länge, såväl på latin som på folkspråk, vilade i perioder, och kom mycket starkt i och med barocken, blandningen av snusk och mytologi var liksom deras grej. än idag läses ju gäran små plitade verser på bröllop.
Några moderna författare till epitalamia är Donne och mkt senare e.e cummings, men den författare som ständigt förbinds med den genren är Spenser:

...
'Hymen, Io Hymen, Hymen,' they do shout,
That even to the heavens theyr shouting shrill
Doth reach, and all the firmament doth fill;
To which the people, standing all about,
As in approvance doe thereto applaud,
And loud advaunce her laud,
And evermore they 'Hymen, Hymen' sing,
That al the woods them answer, and theyr eccho ring.
....

Now ceasse, ye damsels, your delights forepast;
Enough is it that all the day was youres:
Now day is doen, and night is nighing fast:
Now bring the bryde into the brydall boures.
The night is come, now soone her disaray,
And in her bed her lay;
Lay her in lillies and in violets,
And silken courteins over her display,
And odourd sheetes, and Arras coverlets.
Behold how goodly my faire love does ly,
In proud humility!
...