more romano

En finfin UnderStreckare finner man i lördagens SvD, som prydligt förklarar varför man som privatperson idag nästan inte kan eller bör beskriva sin vistelse i Rom, då oräknerliga har gjort det tidigare och i de flesta fall bättre. (Här kan jag passa på att nämna att jag flyttar dit i januari, vårterminen ska nämmligen spenderas på Svenska Institutet i Rom, och frågan är om man ska fortsätta här då, man kan liksom inte konkurrera med Strindberg):

"Rom byggdes inte på en dag, men kan ­expedieras på en. Det är ett hårt arbete, men angår mest hästen och kusken. Jag har inte kommit för att se. Jag har kommit hit för att ha sett. Kör! – Stanna! Capitolium! Vackra palmer och kaktusväxter. Dioscurerna äro där, och vargarne må förträffligt. Gott! Vidare! – Forum! En ganska liten grop, litet skräpig bara!

Så skriver August Strindberg med omisskännlig provokatorisk stil i sin korta reseskildring ”Rom på en dag”. Omisskännligt är också att denna språngmarsch genom Rom ämnar göra narr av den rika reselitteraturen från den eviga staden. Strindberg visar sig väl förberedd för den omöjliga uppgiften att avverka alla Roms monument på en enda dag. Hans medresenär förvånas över att han redan tycks känna till allt: ”Utantill. Jag bara konstaterar fakta”, är Strindbergs föga entusiastiska svar. En replik som vittnar om de djupa spår grand tour-fenomenet lämnat efter sig vid det förra sekelskiftet. Strindbergs dag i Rom fortsätter med ett besök till Colosseum. ”Ganska storartat”, tycker han, ”men jag föredrar fotografierna”."