I Efesos byggde en viss Tiberius Julius Aquila ett bibliotek som ett äreminne över sin far, Tiberius Julius Celsus Polemaeanus. Denne hade varit konsul år 92 och proconsul över provinsen Asia 106/07. Julius Aquila var själv konsul år 110. Om allt detta berättar inskrifter på bibliotekets fasader. Dessa inskrifter är på både grekiska och latin. Fyra namngivna statyer som flankerar ingångarna till biblioteket visar på Celsus dygder – sophia, arete, episteme och ennoia.
När man pratar om romarikets kultur är det fortfarande ganska vanligt att vi talar om en västra halva av imperiet, som var latinskt, och en östra som var grekisk. Var nu Celsus – eller kanske snarare Aquila, som trots allt byggde det så kallade Celsusbiblioteket – en romersk ämbetsman som i denna östra halva av imperiet ville omge sig med lite ”grekiskt kulturellt kapital”? Var de grekiska inskrifterna bara till för stadens locals, som bara talade grekiska och inte begrep latin? Eller var det kanske helt enkelt naturligt för Aquila att uttrycka sig både på grekiska och latin? Frågan är öppen. Men jag tror att den sistnämnda idén är den mest intressanta, eftersom den utgör en nyckel till varför romarriket höll ihop så länge och kunde lämna så djupa spår efter sig. Det måste, enkelt uttryckt, ha varit möjligt att vara både romare och grek, samtidigt. Det gör i mitt tycke den här uppdelningen av romarriket i ”väst” och ”öst” något missledande.
Ruinerna av Efesos är idag ett av Turkiets största turistmål. Många av de turister som kommer är deltagare i kristna pilgrimsresor som reser i spåren av Paulus, eller för att se Marias dödshus (Maria och Johannes ska enligt en legend båda ha slutat sina dagar i Efesos). Celsusbiblioteket har blivit en del av Turkiets ansikte utåt: fasaden syns ständigt på affischer på turistbyråer och finns dessutom på en av liresedlarna. Delaktigheten i den romerska kulturen verkar idag vara ett viktigt argument för Turkiet, när man vill visa på landets samhörighet med Europa; Celsusbiblioteket tycks ha blivit något av en symbol för detta. Det är intressant att Aquilas äreminne över sin far kan tolkas som ett försök att uttrycka kulturell samhörighet mellan öst och väst, då som nu.
Celsusbiblioteket i Efesos.
I morgon: korsriddare.
Thursday, September 04, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Hej! Jag skulle bli jätteglad om du kunde hjälpa mig med en översättning från svenska till latin, då jag skulle vilja ha denna text till en blivande tatuering. Det jag vill skriva är "Aldrig ensam" och har själv fått fram att detta skulle vara "Numquam sola" i feminim form. Stämmer detta?
MVH Emma.
It's none of my business but..
har ni inte läst tusen gånger , att tatueringsfrågor ABSOLUT INTE ska postas här. Vi andra läsare (flesta?)tycker dessutom det hela är snurr: om du inte själv kan LATIN, drop it!!
Jag ber hemskt mycket om ursäkt, hade ingen aning om att det låg till på detta viset. Såg bara att bloggaren hade en doktorand i latin och tänkte att han/hon kanske var en vänlig själ som kunde hjälpa mig, men misstog mig tydligen.
Personligen tycker jag att latin är ett väldigt vackert språk, därav det valet till tatueringen.
Återigen, ursäkta.
Lugn, Mastodont, du får säkert hjälp, när ord. bloggare återkommer ,men du måste skicka E-mail .
Jag brusade upp.. Som läsare ser man "x kommentarer" till det aktuella ämnet. Oj,så spännande , öppnar och så TJI....
Post a Comment