Monday, September 01, 2008

magis amica veritas

Det är sent, men jag måste få upp ett sista inlägg innan jag lämnar över bloggen i några dagar till min gode vän Ragnar (vars ypperliga avhandling har tagits upp på bloggen), som borde vara a natural at this, då han inte bara skrivit den vittra boken ovan utan även är en utmärkt populärvetenskaplig skribent samt föreläsare (som på latinfestivalen).

Nåväl, innan han får göra sitt måste jag bara rensa ur frågelådan så nothing festers and goes putrid, under min frånvaro (Vad jag ska göra? Jobba, sitta i heldagsmöten, fylla år och äntligen läsa Maltes bok), och vi har en trevlig liten ansamling att plocka i.

Vår förste korrespondent har vad som kan vara en tatueringsfråga:

"Jag skulle behöva hjälp av någon kunnig i Latin att få detta översatt: "Jag är min egen gud" Hoppas Du eller någon annan påläst människa kan hjälpa mig!"

För att komma till saken, så skulle jag föreslå: Ipse deus meus sum, om du är karl, eller kanske lite snyggare; deus mihi sum.

Nästa brev har en lite annan karaktär:

"En mig närstående ledarsida publicerade häromdagen en artikel (osignerad -vem vet hur den uppstått?) om politisk retorik, och om hur upprepning är en ganska effektiv metod att nöta in sitt budskap.

Artikeln inleddes med en latinsk sentens, om vilken det utbrutit viss turbulens. "
Repetitio mater studiorum ­ repetition är all kunskaps moder ­ är en sanning som man gör bäst i att inte missförstå."

Den ena parten i debatten menar att ledarförfattaren glömt bort ett 'est' i sentensen, medan den andra parten menar att
'est' är underförstått.

Går det att på ett begripligt sätt försvara den version ledarsidan publicerade, alltså utan 'est'? Jag vill minnas från mina glada år på gymnasiet att man inom latinet ganska ofta bortrationaliserar ett självklart verb såsom
'est'. Minns jag fel?"

Låt oss börja med de goda nyheterna, Repetitio mater studiorum är inte fel. Det skulle kunna sägas vara ett ord med ett tillhörande attribut, ett helt korrrekt vis att formulera sig på latin, och skulle då hellre kanske skrivas Repetitio- mater studiorum.

Problemet är att Repetitio mater studiorum inte direkt betyder "repetition är all kunskaps moder (studiorum betyder för övrigt inte 'kunskap' utan just 'studier') utan snarare "Repetition- Studiernas moder". Andemeningen är dock korrekt.

Man skulle väl kunna argumentera att est är underförstått och sålunda försvunnit, något som inte är ovanligt i latinet (dina gymnasiehågkomster är inte missvisande), men här skulle jag säga att det snarare betyder "Repetition-Studiernas moder" när det saknar est, men det är förstås en tolkningsfråga, dock tror jag de flesta latinare ansluter sig till den attributiva idén.

Sålunda finner jag att den anonyme skribenten kan andas ut, denne gav en kort latinsk sentens och tolkade (inte översatte) dess andemening i ingressen, och har inte begått något språkligt fel, då denne inte menade att något est skulle tolkas in. Jag gissar att gnällspikarna inte är latinare utan folk som hämtat sin klassiska bildning från sentenssamlingar och sålunda har en mkt inflexibel föreställning om hur latin bör skrivas.

Och slutligen, den bästa frågan på länge från en ständig korrespondent, som kansek inte får ett fullt så bra svar som han borde (någon i publiken som kan hjälpa till?):

"Jag skriver (om du minns det) om spectroskopi [han ska lägga fram den 31 oktober, miser!] och såg att avdelningen avdet ordet är både latinsk och grekisk - trodde det bara var grekiskt, men tji vad jag bedrog mig.
Om du har tid skulle jag bara vilja höra din åsiktom förledet "spectro". En källa säger nämligen följande (källan har jag tappat, men inte informationen):

L: Spectrum - an appearance, an apparition, from spectare, to behold
S: Skopein - to view

Är det korrekt med den latinska delen - och i så fall vilken översättningskulle du välja? Hoppas på apparition - det låter lite mer "fancy"."

Du har helt rätt i att det är en sammansättning av latin och grekiska, den grekiska är skopein- att titta (som du även hittar i horoskop) och att spectrum är latin, från verbet spectare 'att beskåda, blicka, åse, åskåda, vara åskådare', (tänk 'spektakel' eller engelskans 'spectator').

I det klassiska latinet har substantivet spectrum betydelsen 'föreställning' (och inte en sådan på scen) utan en inre sådan. OLD säger än mer utförligt att det är en föreslagen motsvarighet till eidolon (förlåt, kan ej få grekisk font); "emanation from physical objects giving rise to visual and mental images", men detta är mkt klassisk latin.

Det spectrum som dyker upp här i vetenskapen skulle jag gissa grundar sig i ett nylatinskt användande (dvs post medeltida bruk), då det inte var ovanligt att klassiska ord kunde skaffa sig en utvidgad betydelse. Du har rätt i 'apparition', det drar antagligen åt det klassiska (cf engelskans 'specter', eller för di anglofila 'sectre'), men om jag fick göra mig en hypotes skulle jag nog säga att det snarare kommer från ett bruk av vetenskapsmän i vad man nästan får kalla modern tid, ty om jag tittar i ett en hysteriskt gammal utgåva av Oxford Dictionary of English Etomology som ligger här brevid mig berättas det att spectrum i engelskan i sin betydelse "coloured band into which a beam of light is decomposed", så lär det kunnas dras till Newton, och jag skulle gissa att ortet spectrum får sin vetenskapliga betydelse strax pre Newton, men det är blott en hypotes.

Sålunda, för att svara på din fråga, så visst kommer spectrum i spectroskopi från spectrum i betydlesen 'apparition' och 'föreställning', men skulle jag tro, via en senare vetenskaplig utveckling av ordet.

Sådärja. Ragnar, nu är det din tur. Knock them dead.

2 comments:

Svenske Floyd said...

Röst ur publiken: Det är vanligt i vetenskaplig terminologi, inte bara i medicinsk, att blanda grekiska och latin. Teknologer bidrar t ex med "automobil" av gr. autos =själv och lat. mobilis = rörlig.

Sildenafil said...

ingressen, och har inte begått något språkligt fel, då denne inte menade att något est skulle tolkas in. Jag gissar att gnällspikarna inte är latinare utan folk som hämtat sin klassiska .