Ordo domus Sanctae Mariae Theutonicorum

var det officiella namnet på den riddarorden som är mer känd under namnet Tyska Orden. Därmed anknyter vi till gårdagens tema, men byter geografiskt fokus något. Precis som Johanniterorden grundades Tyska Orden i samband med korstågen, närmare bestämt i samband med tredje korståget 1189-1191, där bland andra den inte helt okände Rikard Lejonhjärta deltog. Korsfararna från Tyskland hade det nu illa beställt med sjukvård. Alltså bildade man en egen orden för att organisera detta, en orden som snart nog ombildades till en riddarorden.

När väl korstågen i det heliga landet rann ut i sanden var problemet att korståget som rörelse hade blivit något av en fast institution i Europas stater, inte minst på grund av riddarordnarna. Det behövdes därför nya hedningar att bekriga och lösningen på detta problem fanns i östra Europa, där det fortfarande fanns hedniska folk. Tyska Orden som redan tidigt hade etablerat sig som en maktfaktor där förlade därför hela sin verksamhet dit, till det som senare kom att bli det tyska Ostpreussen. Slaget vid Tannenberg (eller Grünwald, som det kallas i Polen) 15 juli 1410, då Tyska Ordens riddare besegrades av Polens och Litauens förenade styrkor, brukar markera slutet på Tyska Ordens stormaktstid. I likhet med många andra ”avgörande slag” är det något tveksamt exakt hur betydelsefullt slaget egentligen var, men det kom att få en oerhörd symbolisk betydelse både i tysk och polsk historieskrivning.

Tyska Ordens högkvarter var borgen Marienburg. Malbork, som borgen idag heter på polska och som är världens största borg, har stått kvar till modern tid. I januari 1945 förskansade sig tyska trupper i borgen – en rätt meningslös gest i ett krig som ju redan var avgjort. Borgen belägrades i två månader innan den kapitulerade. Vid det laget var den till stora delar totalförstörd. Idag är Malbork till stora delar restaurerat, med på Unescos världsarvslista och ett av Polens största turistmål. En guidad tur, då man ändå bara ser de centrala delarna av borgen, tar ca 3 timmar: att gå runt därinne är lite som att irra runt på en flygplats.



Malbork, med ordensmästarens palats i bakgrunden.

Utanför ingången står ”Ordensriddare,” ganska lika de ”centurioner” som står utanför Colosseum i Rom, och låter sig avfotograferas tillsammans med turister, antagligen mot en smärre penning. Jag frågade inte, men jag antar att det är polacker som dragit på sig Polens gamla ärkefiendes munderingar. Är detta ett exempel på att man inte alltid måste bli fast i historien? Eller bara på att allt som går att tjäna pengar på, kommer folk att försöka tjäna pengar på? I vilket fall tycker jag det är hoppingivande på något vis. Och en sån där ordensmantel vore definitivt något att ta med till medeltidsveckan i Visby – de är onekligen rätt snygga.



Moderna ordensriddare möter turister.