Jo, jag kom på en sak till: efter en vistelse på klassisk mark är det onekligen ganska kul att komma hem och mötas av den eminenta modetidskriften King som i ett nummer (6/2008) gör vad om inte att besvara alla insändare med latinska sentenser som den ovan. Detta för att, som man skriver, ”höja nivån på insändarsidan.” Detta är ju ganska skojigt för oss humanister som plägar läsa modemagasin. Men det är väl också en ganska intressant illustration av vilken status latinet trots allt fortfarande verkar ha. Detta med hur ”stilfullt” det är att kunna slänga ur sig ett latincitat eller två tycker jag man ständigt och jämt ser exempel på.
Huruvida detta verkligen är bra för latinets eller latinstudiernas fortlevnad kanske, när allt kommer omkring, inte är helt självklart – det kanske kan leda till en stelnad syn på latinet som språk, och på ”klassisk” och ”antik” kultur? Detta, kära bloggonauter, är nu inte en fråga som jag kan besvara – men jag diskuterar den gärna. Det får dock bli i ett annat sammanhang – min tid har runnit ut och som ni ser är SDIL redan tillbaka. Tack för den här gången - curate, ut valeatis!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Latin osv i all ära - men hur kan man ha annat än en "stelnad" syn på det, när det nu är ett utdött språk?
Latinet kommer alltid att leva ibland oss, men något eget liv har det ju direkt inte.
Jag vet att jag kommer att få skäll för detta, kallad kulturdödare osv.
(Note to self: diskutera inte svåravgjorda saker på nätet, de blir aldrig avgjorda, folk fattar inte nyanserna...)
vid-E-tur quaeso, vid-E-tur!
Post a Comment